Fröken Wallenberg är arg igen

(Fröken Wallenbergs röster i huvudet: "En fransk"? Mäh, så kan man ju inte säga grammatiskt? Håll tyst, och låt mig berätta! Näe, du får banne mej inte skriva så! Jamen, så sa man när man var liten! Ja, men nu är du redaktör på ett bokförlag! Och? Du är vuxen nu!  Näe, det är jag inte. Skärp dig! Jag vill inte! Då får du inte blogga, bestämmer jag! Men, guuud vad taskigt! Skriv ordentligt då! Ja, ja ...

Nytt försök: - Det var en gång en Wallenberg, en tysk och en fransman. (Gud, vad torrt det där lät. Hela fokus hamnar på fel ställe, liksom. Man kommer ju inte i stämning. Ungefär som på julafton, och man sitter och retar sig på årets julvärd, och ingen julstämning infinner sig för att man saknar Arne Weise. Man hör inte ens vad personen säger, för att den har en o-julig röst, och bara för det så blir man sur och går ut i köket, och när man kommer tillbaka så har man missat första numret på Kalle Anka-timmen. Röst två: Men herregud, berätta historien nu! Jag vägrar säga "fransman!" Sluta fåna dig. Om du är duktig så kan du få ringa dina kompisar på Språkrådet sen! Får jag!?! Ja, om du jobbar på duktigt sen. Ok!)

Tredje försöket: - Det var en gång en Wallenberg, en tysk ... och ett franskabröd, hi hi. (-Ok, nu loggar du UT! Nej, förlåt, jag SKA skärpa mig! Ok.)

Fjärde försöket: - Det var en gång en Wallenberg, en tysk och en fransman portugis. (Ha!)
De var mycket trötta efter en lång periods hårt arbetande ...

Tysken: Det är synd om mig. Mitt glas är bara halvfullt.

Portugisen: Mitt är bara halvtomt!

Wallenberg: Har ni fått glas ... ?

Det är alltid syndast om mig i hela världen.
(Rätta till det där! Näe. Men skärp dig nu! Näe, ha ha! Du får inte blogga då! Det har jag redan gjort! Syndast, syndast , syndast ... k*ften! Syyyyyndassst. Nä nu, jag ska mörda ... hjääääälp ................... -------------- )

Imorse vaknade jag med stressen fortfarande i kroppen. Inte ens en hel natts sömn hade fått kroppen att varva ned. Eller hel förresten, eftersom kroppen låg i stridsberedskap så vaknade jag naturligtvis upp i förtid med en stångjärnshammare i bröstet, och hjärnan i fullständig givakt. Jag hade sovit stressad.

Det blir så om man går emot kroppens trötthet och fortsätter att driva den några timmar till fast man vet att man inte borde, vilket jag gjorde till exempel igår kväll och i förrgår och ...

Idag har jag knappt varit arbetsför, som straff. Mina ögon har svårt att fokusera. Jag ser som i mosaik istället för en hel bild, och jag tänker epileptiskt. Jag utför mitt arbete per autopilot, men vet egentligen inte vad jag gör. Det kanske är någon annan inuti mig som arbetar? En liten stackare som kämpar för min skull.

Det är konstigt. Ännu en parallell till Sixx. Han är på turné och beskriver hur han inte förstår hur han klarar sig igenom spelningarna, när han är hög, och både fysiskt och psykiskt halvdöd.

Sent igår kväll, så grät jag på två ställen i boken. Det första stället var när Mr Udo, Mötley Crues Japanske promotor som knappt känner Nikki, uttryckte oro för honom. Kanske jag blir extra känslig för lidande när jag är så här trött? Men jag blev rörd över Nikkis reaktion.

Nästa ställe var ett oväntat uttalande av Vince, som egentligen inte haft något vänligt att säga om Nikki i hela boken, och kanske vice versa. Jag var tvungen att gå tillbaka till dessa två ställen nyss för att se vad det egentligen var som var som upprörde mig, och nu gråter jag igen. Kanske är jag bara trött? Eller kanske tyckte jag att han lidit nog nu. Och jag med.

Jag är så trött. Jag behöver sömn. Det känns som om jag inte sovit på åratal. Det är enda sättet att förklara hur trött jag är.

Nikkis ord idag, men de kunde lika gärna ha varit mina. Är det inte ironiskt?

Det bultar i huvudet och det känns som om någon skurit i mina ögon med rakblad. Jag mår illa och istället för trötthet - vilket är ett sunt tillstånd - så råder fullständigt  undantagstillstånd i kroppen. Jag genomlider en fysisk panikreaktion av utmattning. Dödstrött är inte ett uttryck längre, det är en möjlig utgång.

Jag har idag nått en nivå där jag känner mig likgiltig inför både bokens utgivningsdatum och bloggens fortlevnad. Lik-giltig. Corpse. Jag lever inte. Eller jo, men nu är det dags för avlivning, för jag orkar inte mer.

Det sa Sixx också, tills vändningen kom.

... a day in the life of a shattered editor

10.30

Solen skiner, och jag börjar se slutet på boken! Idag kanske jag till och med hinner gå en promenad! Har ju inte varit ute sedan påskafton då jag gjorde en hetsig snabbvisit i stan och handlade lite livsviktiga påskägg (jag vet, det låter så dramatiskt, men de är livsviktiga - för Närstående Två - and I´m sooo to blame ... ehe ... ) Å andra sidan är jag inte direkt vuxen, så jag tycker också att det är otroligt kul, om jag bara haft lite mer tid på mig.

17.00

Nä, det blir nog ingen promenad. I så fall i mörkret. Nu är det onsdag och allt börjar långsamt att likna förra veckans misär:

Mjölken är slut

Nyponsoppan är slut

(påsk)maten är uppäten

Avocado med filmjölk till frukost. Ingen frukt hemma - IGEN! Grrrr ...

Middag? Kökets Utvalda i färdiglagade kartonger är också slut ... hmmm, potatis och makrill ikväll? Nä, blä, makrillen föråt jag på i förra veckan. Kanske senapssill till potatisen? Känner inte för en sån sockerbomb, men det kunde varit värre! Det kunde varit marshmallows ...

Sedan tillbaka till arbetslägret ...

Men först kan jag berätta en solig hemlighet: Ett ... BLOMBUD (!) kom till mig igår med en blombukett!!! Från en herre som tydligen tycker synd om mig just nu, när jag jobbar så hårt. Det kändes otroligt lyxigt! Det var definitivt den näst bästa uppmuntran jag hade kunnat få!

-        Vadå näst bästa? frågar någon uppmärksam och nosig individ. Jo, det bästa hade varit om han gått till affären och handlat åt mig ... jag behöver mjöööööööllllk!!! Buhuuu ...

Helst ekologisk.

20.00

... men det värsta är nog att både kattsanden och fiskmaten är på upphällningen, och det är värre. Djuren ska inte behöva lida, så det blir nog utgång imorgon. Nej inte sån utgång.

Ha ha, sån utgång har jag nog inte haft på ... två månader? Usch då. Eller usch, förresten? Skönt att slippa menar jag. Fast det går väl an nu när det är rökfritt överallt. Det värsta som kan hända är att hela ens sällskap går samtidigt ut och röker, så att man blir ensam sittandes kvar. Men så taskiga är väl inte folk? Jodå, tro mig. Så taskiga är dom.

Men jag ÄR bitter över mina uteblivna utegångar. Denna vecka hade jag ju verkligen sett framemot Jacob Bengtssons stå-upp och Fröken Underbars röj på Mosebacke. Suck. Men vad är väl en bal på slottet?

Nä, tillbaka till ärtorna i spisen, och inga möss har jag som hjälper till ...

"...för den stora galakvällen, så ska 'vi' sy modellen ...la la la ... "

(Jag och mina röster i huvudet alltså, för katterna lär inte hjälpa till. Katter är lata egocentrerade djur. Och alldeles ... unnnn-derbara.

22.00

Duschade gjorde jag igår kväll, så där råder inget större förfall än. Men röran börjar så sakta välla fram över alla ytor igen. Varför kan jag inte få ha en städerska - som Nikki Sixx?

Och som Herrbekant Från Förr, för övrigt. Ha ha, vilken jämförelse. Gillar den i mitt huvud. 

Vad är det med bortskämda vita män med ett missbruk? De kan inte ens städa lite efter sig. (Tänker inte göra någon utläggning om Herrbekants missbruk, men låt mig säga så här: Den är i alla fall laglig ...)

Tillbaka till mitt eget elände. Jag behöver främst städa i min egen skalle känns det som. Men det kanske är det jag gör just nu?

Finns det städfirmor som städar i folks huvud, om man inte orkar rensa där själv? Är det det som kallas elchocksterapi?

23.00

Jag är trött. Inte självmordsbenägen väl? Jag måste vara lite aktsam nu när Nikki Sixx har kommit in i sin svartaste fas, eftersom jag verkar dras med i hans sinnelag.

Å andra sidan shoppar han inredning till sitt hus. Kanske dras med av det istället?

Fast jag behöver inte mer möbler i den här röran. Snarare färre.

Är det omoraliskt att önska sig en eldsvåda, ibland?

23.30

Nikkis ord: "Jag är ensam. Det är inte roligt ..."

Nä, jag vet hur du känner det ...

24.00

Det blev varken självmordsgrubbel eller möbelköpsplanering, nu ser jag ju vad det blev: En dagbokssida med klockslag - exakt som Nikkis bok! Ha ha ha ha ...

Oj, fast imorgon kommer Sixx att  dö i boken tror jag. Vad ska jag göra då ???

Läggdags. Klockan Sent på påskafton

Wallenberg tänker: Mmmm det är inte så dumt att ha gäster ändå. Titta så fint hemmet blev! Ok, köket är visserligen plus minus noll just nu, men det kan väl gå under kategorin: God omsättning? Golven är ju fria. Soffbordet också fritt och tjusigt med en vas rosa (!) tulpaner och tre fyllda påskägg som säsongsenlig dekoration.
Gud vad jag älskar tomma ytor! Jag undrar var all röra tog vägen? Verkligen duktigt av mig att städa så bra! Men nu är jag visst så trött att jag raglar. Ska bli skönt att krypa ner i sängen. Kanske skippa tandborstning? (=Dödssynd, värre än schlagerfinal-skippning).


Wallenberg vinglar trött mot sovrummet - där hon möts av en CHOCK!

-Va i helv...?!!?

I sängen ligger:

* En banankartong med påskpynt
* En samling gamla tomma påskägg som saknar över- eller underdel
* Inslagspapper
* Sax
* Tejp
* Presentsnören i minst 4 olika kulörer
* Ett måttband
* Femton CD-skivor, uppsamlade från golvet
* Tre stora tunga engelskalexikon samt 3-4 svenska ordböcker av olika slag, också från golvet
* Ett sällskapsspel
* Diverse klädesplagg från olika stolar i lägenheten
* En överfull kasse med återvinning
* En stor odiskad kastrull (Huh?)
* Stora sopborsten (dubbel huh?)


Samt givetvis allt annat i hela lägenheten som består av pappersmassa = Postorderkataloger, 1 kilo påskmatsrecept - varav inget blev omsatt till verklighet denna påsk, senaste veckans ranson av reklam, cirka fem kilo ihopsamlade anteckningar av blandad sort och sist men inte minst: en stor hög gamla City och Metro där Fröken Wallenberg "ville riva ut en intressant artikel" men noterade inte vilken sida det var.
På toppen av berget står ett par skor.





... det kanske låter som om allt i hela lägenheten hamnade i Fröken Wallenbergs säng? Det stämmer inte. Deklarationsblanketten hon fått i brevlådan tidigare i veckan ligger inte i sängen. Den ligger någon helt annanstans ...

Igår märktes det att det var låååååååångfredag. Mååååånga inlägg på Wallenbergs blogg. (Fast hon inte får. F*n)

Den här helgen måste hon därför intaga antiblogg. Den går ut på att hon inte får läsa andras bloggar, eller åtminstone inte kommentera. För det är då Wallenbergs inlägg föds. Hon får heller inte svara på sina egna kommentatörer, för då föds också nya inlägg. Egentligen får hon varken se eller höra, lukta, smaka eller känna. För alla upplevelser kan bli inlägg. Hon borde egentligen sova ... eller nej, det blir drömbloggs av det. Sövas alltså. Drömlös sömn, bra. Men då kan Wallenberg inte jobba, och det var ju därför hon inte fick blogga. Och Wallenberg jobbar på datorn. Men så bra. Det är ju som om en narkoman jobbade på Apoteket ...

Ok. Städat badrum, dammsugit och diskat halv disk (fick inte plats med mer i diskstället.).

Har också duschat (Weiiy! Andra gången på två dagar! =Se gårdagens inlägg). Hittade till och med påsklådan, när jag ändå drog fram dammsugaren ur garderoben (fick bara en sak i huvudet, och det var en mjuk sovsäck, så jag är ok.)

Nu iväg till stan för lite snabba ärenden: systemet, Hemköp, godisdelikatessbutik samt Apoteket. Apoteket? Undrar ni. Tja, ärenden för gäst 2 och 3 helt enkelt, snäll som man är. (Systemet är också ärende för gäst 3. Eller förresten: alla ärenden är för Gäst 1, 2 och 3. Ni vet ju vad jag hade gjort annars...)

Måste ta alla soppåsar också (minst två på balkongen). Kommer detta att lyckas?

Nä, nu måste jag sticka, hej hej! Ses sen!

(La ni märke till hur detta mer och mer börjar låta som en modeblogg? Bara det att det inte finns något mode i den. Såvida det inte blir på modet att leva som en eremit med dålig hygien ...)

Puhh, kom just hem från affären (ni vet ju vilken?) efter storhandling med skotskrutig dramatenvagn å allt. 858 kr. Så där ja. Nu ska det väl bli en bra kväll imorgon? Måste bara handla det sista på förmiddagen, till exempel godis, påskpresenter (schh, säg inget till närstående 2 om att jag inte gjort det än!) och vin. Herregud, får inte glömma vin. För då blir närstående 3 självmordsbenägen.

Jag måste också städa. Och då menar jag inte bara badrummet. Näe, hela min trerummare! (Eller nej förresten. Jag stänger dörrarna till sovrum 1 och 2.) Då så. Lite enklare. Men disken har börjat befolka köksgolvet så där går en timme (just nu äter jag middag med plastsked). Fast det värsta kanske är att jag måste leta påskpynt och påskägg i garderoben som anfaller när man öppnar dörren. Jobbigt. Nä, de där bekymren tar jag imorgon. Nu ska jag jobba.

Förresten, ni kanske tror att ni läst det värsta i mina tidigare bekännelser? Vänta tills ni läser det här som jag skrev strax innan jag åkte till affären:

Kl. 19.30. Duschade just, och i duschen fick jag genast idéer till tre nya blogginlägg, f*n. Men jag tänker inte ge efter. Jag går på antiblogg nu, och kommer att må illa om jag ens försöker. He he he.

Helt otroligt, jag har inte duschat sedan Globenfinalen tror jag. Hur många dagar är det? 1, 2, 3 ... 6 dagar? Det kan väl ändå inte stämma? Joo,tydligen. Och mitt rekord tidigare har varit tre dagar, men det var 2004.

Den gången låg jag ensam i någon konstig feberfrossa med en huvudvärk som gjorde så ont att jag inte ens kunde vara kvar i medvetslöshetens lugna ro. Jag vaknade av och an och kunde varken läsa eller blunda för att det gjorde för ont i ögonen. Då var inte dusch det första man tänkte på.

Nu har jag inte direkt någon sjukdom att skylla på. Eller jo. Alkoholism är väl en sjukdom? Då borde alla missbruk vara det. Som sagt, Sixx har sitt heroin, och jag har min blogg.

Och det läskigaste är att det var exakt 6 dagar som Nikki Sixx inte hade duschat på, nyss i kapitlet, när han var på turné. Fräsch kille, tänkte jag då i avsmak, stackars alla groupies! Fast mina groupies finns ju i cyberspace. Och "i cyberspace kan ingen höra dig lukta illa". (Eller hur löd ordspråket?)

Det konstiga är dock att jag faktiskt inte luktade illa*. (Jag måste vara född kroniskt ren, jag är Fröken Underbar! Eller nej, hon finns ju redan. Fröken Fräsch är jag! Och nu efter duschen är jag ... ja vad är man då? Fröken Doftar Godast i Världen?)

Det kanske inte är ett gott tecken? Konserverad mat har också ett långt bäst-före-datum. Men det har inte en fräsch frukt. Jag kanske är som en konservburk? Å nej ...

* Sant och inget skryt! Ring min man. Telefon: 90 510. (Han är av ickemänsklig härkomst och bryter kraftigt på mjauiska. Ja, jag lever i blandäktenskap, men jag kommer inte att acceptera några rasistiska påhopp i kommentarerna!!!!)

En av er reagerade på att jag tyckte att bloggandet bara STAL tid. Jag vet, det låter ju hårt. Ge och ta är bättre. Jag håller med. Om min situation just nu bara hade varit annorlunda. Om bloggandet inte blivit ett missbruk utan bara ett bruk. (Jag är ju ny i bloggandet, så man kanske kan jämföra mig med en tonåring som just börjat upptäcka alkoholen? Ingen finstämd vinprovning alltså, snarare halsa direkt ur flaskan och sedan spy i rabatten.)

Allt jag gör eller råkar ut för nu för tiden resulterar i ett: -ha ha, det här kan ju bli ett roligt inlägg. Trots att mitt liv är helt händelselöst och jag sitter inspärrad i lägenheten, så blir allt dramatik helt plötsligt:

Brevbäraren försöker få in ett bokpaket genom brevinkastet hos granne1 med ilsken hund. Fröken Wallenberg: - Det var en gång en brevbärare som miste fingrarna ...

Katten M har blivit kvarglömd utomhus för att ägaren (Frk W) sitter och bloggar.

Fröken Wallenberg: -Nu ska jag berätta den förfärliga sagan om Katten med svavelstickorna ...

Herrbekant från förr ringer och försöker sig på lite dirty talk i luren.

Fröken Wallenberg: - Nu kommer avsnitt två i CSI ...

Osv.

Ja ni fattar.

Och nu är det lite jobbigt att tänka så, särskilt som jag ska ha gäster imorgon (påskafton) och om ingenting är fixat så kommer de att börja ställa frågor och om alla svar låter som en omgång av Finns i sjön, så kan man inte gömma sig längre bakom "ge-och-ta" principen. Man måste erkänna för sig själv att man inte kan hantera sitt beroende, att man behöver rehab för att inse att bloggandet åtminstone lånar lite tid.

Scenario

Gäst 1: -Var är påskriset? ?

Fröken Wallenberg: - I bloggen, hur så?

Gäst 2: - Fan så här ser ut, du kunde väl ha skurat badrummet åtminstone?

Fröken Wallenberg (förorättad): - Det har jag! I bloggen.

Gäst 2: - Personlig hygien?

Fröken Wallenberg: - Finns i bloggen.

Gäst 2: - Mat?

Fröken Wallenberg: - I bloggen

Gäst 3: - Va?!? Vad ska vi äta då? Har du inte ens varit i affären???

Fröken Wallenberg (tjurigt): - Joo, i bloggen! (Konsum, remember?)

Gäst 1: - Var har du gömt påskäggen, fågel fisk eller mittemellan?

Fröken Wallenberg (skamset): - Mittemellan inlägg arton och nitton ... (det där är ju till och med lögn, f*n)

Senare till bords:

Gäst 1: - Jag gillar inte Cornflakes med vatten. Finns det något annat?

Fröken Wallenberg: - I bloggen.

Spänd tystnad.

Gäst 3: - Alltså, måste du vara så där tyst? Du kan väl prata med oss åtminstone? Har du inget att berätta?

Fröken Wallenberg: Jo, i BLOGGEN!!!!!!!

SLUT

Jag drömde att jag vaknade, reste mig upp ur sängen och började gå mot köket. På vägen passerar jag hallen och där ligger en jättestor blå Ikea-kasse med tvätt i. Huhh? Var kom den ifrån? Jag har inte tvättat. Eller har jag det? Kanske igår kväll, och glömt bort det? Men hur kom kassen hit, jag har inte placerat den där? Iskyla sprider sig i kroppen ...

... det betyder ju -att någon annan kommit upp med min tvätt, och att min dörr varit olåst hela natten!!!!!!!!

Kallsvetten bryter fram ... inte för att min dörr varit olåst, och en mördare kunde ha smugit sig in, utan för att detta inte är ett hem längre. Det kan inte ens kallas lägenhet. Snarare O-lägenhet. Och en olägenhet var det verkligen om nu någon granne - just idag - ställt in min glömda tvätt och sssssSETT ELÄNDET!

Jag vet inte ens vem det är. Åhh, herregud, förlåt mig för mina synder. Ska jag nu behöva skämmas inför hela fastigheten?

Hmmm, vad är det som hänger på dörren? En kasse?

(Tittar i kassen)

Konstigt, ett paket. Med mitt namn på. Grattis på födelsedagen? Oj, jag har visst glömt att jag fyller år också (är det redan november? Jaha.)

... men vem är det ifrån???? VEM HAR MER SETT MIN LÄGENHET IDAG PÅ MORGONEN?!!??!! *Bankande hjärta*

... åhh, skönt, det är bara från väninna L. Hon känner mig.

River upp paketet ... konstigt. En massa smutsiga och trasiga gosedjur från min mammas källare? Dom har jag inte önskat mig. Varför tror L att jag vill ha dom?

Då vaknar jag. Tänker: Puuuh, vilken mardröm, måste verkligen städa ikväll, ha ha, vad knäpp jag är ... så stressad är jag ju inte att jag inte vet vilken årstid det är ens ... klart jag vet vilken månad det är. Eller? Jag går lite oroligt ut i hallen. Inte för att jag tror att den blå Ikeakassen står där. Men för säkerhetsskull.  Det gör den så klart inte. Och ingen kasse på dörrhandtaget. Det är ju mars, inte november. Lättnad.

... istället ligger en lapp på dörrmattan: "Hej Fröken Wallenberg, din katt M har visst varit ute hela natten, och verkade så frusen så jag ringde på din dörr, men när du inte svarade så kände jag försiktigt på handtaget och eftersom det var öppet så släppte jag in henne.

Hoppas det inte gjorde något. / Kram, Snygg Granne L

!) Jag har tagit på mig tröjan utochin - och jag bryr mig inte.

") ...eller nej. Ljug. Jag gjorde det med flit - mit mehnung som man sa i Salve - för jag ville inte slösa tid med att vända den rätt först.

#) Jag trycker på pilen fast jag inte behöver det, så att det blir konstiga tecken istället för 1, 2 och 3.

¤) Jag äter hårt bröd och dricker vatten-O´boy, i nervös takt, som om det vore gott.

%) Jag biter i muggen för att min hjärna kopplar fel. (Sen dricker jag knäckebrödet, men det gör inte lika ont.)

&) Jag skiter i slarvfet eller så går jag tillbaka och raderar hela ordet fast det bara var sista bokstaven som blev fel.

/) Nyss slängde jag ner whiskas i akvariet istället för fiskmatsflingor.

() Den sista punkten är inte sann. Jag vet inte varför jag skrev den. Kanske min fantasi skenade. Kanske jag är rädd för att jag ska bli helt tokig och en ren livsfara för mina oskyldiga djur? (Vilken konstig men passande "siffra" det blev. Ser ut som ett ÄGG!)

-Buhuuuuu, jag är en värdelös människa som inte får ihop mitt liv ...

Ps. Punkt jag kom på i efterhand:

)) Kissar hårt. Tack Björn Gustavsson. Nu har jag ett namn på mitt beteende.

Igår åt jag makrill i tomatsås på burk till frukost, lunch och middag därför att jag bloggat istället för att gå och handla den här veckan. Inser desperat att både kylskåp och skafferi bjuder på mycket begränsade utsikter om mat idag. Eller ens frukost. Herregud, så här tomt har det inte varit på flera år. (Eller i hela mitt liv?)

Eftersom jag inte kan gå ut (i alla fall inte än) så försöker jag åtminstone lösa frukostproblemet. Det visar sig vara en uppgift för föreningen Mensa.

Men magen knorrar och krääääääver input.

Fröken Wallenberg tänker:

Jag har i och för sig knäckebröd. Men ingen ost. Inget smör heller??!!??  F*****n! Leverpastej? Nä.

Men Corn Flakes har jag! Fast ingen fil. Inte ens mjölk. (Eller vadå inte ens? Mjölk är ju det första som tar slut i mitt hem! Trots att jag köper fem litrar varje gång jag handlar. "Hej jag heter Fröken Wallenberg och jag är laktoholist".)

Men något i djuptallriken vill jag ha! Jag har alltid något i djuptallriken till frukost med flingor till (gråter nästan). Väljer mellan grönsaksbuljong och en halv flaska Sherry.

Vänta, snilleblixt - Min VITA bodylotion! Eller kanske inte. Går under kategorin oätligt. Vatten?
Och en frukt till. Jag vill ha frukt till. Nyttigt. Ingen banan har jag (förstås). Inga frysta blåbär heller. Eller ens torkade aprikoser. Mörk choklad. Räknas det? Är kakaobönan en frukt?

Dryck? Ingen mjölk, som vi ju konstaterat. Te? Näe, inte utan mjölk. Oboy? (Hallå, dahh?!? INGEN MJÖLK!) Ok, ok ... lugn nu. Kanske vatten här också

Sneglar på min tomma äggkopp. Åhh, ägg. Hade varit gott. Men tror ni att jag har ett ägg? Ha ha! Knappast!!! Nåväl, vitt och gult. Snö från balkongen och några frysta majskorn. Det kompletterar frukostbordet. (Alltså, jag behöver ju inte äta upp. Man får mask i magen av snö, eller hur?. Fast om jag ändå inte ska äta det? Nä, sk*t i det. Onödigt. Måste spara på energin, nu när jag är svag och hungrig.)

Möjlig meny:

Cornflakes med vatten, samt två bitar mörk choklad på botten av tallriken.

Knäckebröd utan pålägg (eller kanske lika bra att slänga ner den i vatten-tallriken också?)

Vatten att dricka till.

Usch.

Till slut (efter att ha ringt Mensa) hittar jag ett möjligt alternativ som inte låter som en fängelsefrukost i en Kalle Anka-tidning.

Idén är att så mycket som möjligt följa kostcirkeln samt vad jag normalt äter till frukost. Lösningen blir som följer:

Djuptallrik: En klump lite för gammal créme fraiche från längst in i kylskåpet, toppad med några Corn Flakes ovanpå. Hallonsylt (=frukt!) som ramlar av och lägger sig bredvid klumpen.

Smörgås-tallrik: Tre stenhårda kanelsnäckor från i julas, uppvärmda i mikron (ätbara!!!) Pålägg: en djupfryst vegetarisk prinskorv, också kvar från i julas. Samt fem frysta ärtor (istället för gurka).

Mugg: Koffeinfritt kaffe med några klumpar créme fraiche i.

Äggkopp: Kulört plastägg från förra årets påskris.

Resultat: Mätt och spyfärdig.

Men mätt.

Jag har dragit ur jacket. Och jag har mobilen på ljudlös. Missat samtal från Herrbekant 1? Jag ringer inte upp. Smsar snabbt istället:

"Kan inte prata. Måste jobba. Mitt missbruk allt värre och värre. Mitt missbruk av läsande och skrivande av bloggar. Stjäl tid. Gör mig till ett världsfrånvänt vrak. Jag duschar inte, mina kläder är trasiga och det växer flugsvamp i hårbotten. Om socialen kom hit skulle jag definitivt förlora vårdnaden om mina katter också. Sixx har sitt heroin och jag har min blogg. Same same but different."

Jag är så lättpåverkad. När jag jobbade med Dita köpte jag spetsunderkläder hela tiden ...

Ps. Och på lördag har jag gäster!!!