Fröken Wallenberg är arg igen

Fegon, att älska är allvarliga saker - och allvar är inte Fröken Wallenbergs starka sida.

Jag har nu länkat till dig i fyra av mina 5 eller 6 senare inlägg. Jag känner att jag måste gå vidare. Men det var roligt så länge det varade.

Jag är en ombytlig natur och mina förhållanden är lika långa som en genomsnittlig Hollywoodrelation. Just nu är jag dessutom Grymt otrogen.

Jag har hittills haft längre länkenskap med Pappa C*, Frau Neumann, Joels Underbara samt Hertiginnan. En kortare relation med Kotteby har också hunnits med denna vår. Sedan har jag haft ett flertal one-länk-stands.

Jag vet aldrig var jag kommer hamna eller i vilken blogg jag kommer att vakna upp i nästa morgon.

Ingenting är någonsin planerat, jag tar det lite som det faller sig. Ni är alla mina musor och ni inspirerar mig.

Men jag kommer alltid att ha en alldeles speciell relation dig precis som till alla mina expartners. Och återfall är ständigt aktuella.

Men älska? Nja. Fröken älskar MAT. Enkel och okomplicerad kärlek. En kärlek som är RÄTT, helt enkelt.




Satisfaction guaranteed!




*I skrivande stund verkar pappa c:s blogg ligga nere. Kanske är det bara en liten bloggsemester? Får hoppas det.

Ibland när jag har "tur" så brukar jag skamset tänka att det kanske finns en Gud. Och att jag min otacksamma slyna inte tror på honom. Men att han är frikostig, ödmjuk och storsint nog att älska mig ändå. För det är väl det som är hans jobb, eller?

Den Gud jag tror på straffar ingen som inte tror.

Jag är en fundamentalistisk återvinnare.

Jag har en hel papperskorg med snorpapper ifrån årets dunderförkylning - kan man återvinna dem? Eller faller de under samma kategori som "ej ursköljda konservburkar och förpackningar". Hur sköljer man ur ett snytpapper?

Borde jag ha återvunnit snoret? Eller - revolutionerande tanke - energin från mina powernysningar??!!??

Jag är inte frisk, det står allvarligt till med mig. Igår lyckades jag avstyra besöket hos närstående 3 för att kurera snuvan, och "vann" flera timmar. Mycket behövdes göras, men vad gör jag? Springer ivrigt  till datorn för att blogga förstås! Och detta fast jag jämrar mig inombords under tiden! Hur sjuk är jag tror ni? Inte i snuvan alltså, utan i huvudet? 

Detta stod på att-göra-listan:

* Röja alla golv för att komma att dammsuga - sedan dammsuga

*Boka tvättstugan - sedan tvätta. (Eller i värsta fall sno någon annans tvättid)
*Sortera återvinningen - sedan gå iväg med återvinningen

*Köpa söndagsbilagan till Närstående 3, (så hon inte blir Vargen imorgon om den tagit slut.)

*Städa kattlådan (eller slänga den kanske är enklare? Eller slänga katterna?)

*Prova postorderklänningar - skicka tillbaka klänningar jag inte vill ha

*Leta deklarationsblankett - deklarera titta på den, sucka och sedan boka in 5 maj kl. 23.59 i kalendern som vanligt.

*Sortera min egen vikt i lösa papper som står i kassar i garderoben och i sovrummet.

*Ringa tio vänner som tror att jag är död.

Då inträffar en katastrof ett mirakel - "Ask-sidan" med de blå bokstäverna visas. Ni vet den från Google. (Aka Page-not-found). Bloggportalen får en blackout och ingen åtkomst till publiceringssidan är möjlig. Jaha, säger jag och inser att magsäcken imploderat till ett svart hål. Dags för mat? Kanske diska samtidigt?

Simsalabim - ett par timmar senare är lägenheten fräsch och städad. Skräp och smuts puts väck! Vilken tur att portalen tog en tupplur! Det var "en herrans välgärning" som min gamla Närstående 4 skulle ha sagt!

Herrans välgärning?

Kvällen innan hade jag jobbat och sedan skrivit bloggar, alltså suttit vid datorn hela dagen och blivit bra mosig i huvudet. Jag hade därför dyrt och heligt lovat mig själv att jag äntligen skulle försöka varva ner framför tv´n istället de sista timmarna innan läggdags och det är precis vad jag säger till bekymrad Väninna L när hon oroar sig för att jag inte vilar tillräckligt:

Telefonsamtal

Frk W: Nämen du, vi kanske ska sluta prata då, klockan är 19.48 och jag hade tänkt se ett program klockan åtta.

Väninna L: Ok, vad bra. Jag tror jag ska se George Clooney-filmen lite senare.

Frk W: Jag med faktiskt!

Väninna L: Kul! Trevlig kväll!

Frk W: Tack, du med!

*Klick*

Frk W tänker: Vad duktig jag är, jag ska se på tv ikväll, inte blogga! Ok, klockan är nu 19.51. Alltså kan jag blogga i hela nio minuter till!

19.59

Nu borde jag sätta på tv´n. Snart.

20.14

Äsch, jag behöver inte se början.

20.33

Vad var det för ett program? Har glömt vad det skulle handla om.

20.41

Det räcker ju med att jag ser någon av långfilmerna. Det var ju Sk*tbra filmer ikväll, typiska Frk W-filmer! Få se nu: Kl. 21.30 Intolerable cruelty med George Clooney och Catherine Zeta-Jones, mmm kan bli mysigt. En må-bra -film. Eller The human stain med Anthony Hopkins och Nicole Kidman - älskar båda skådisarna!!!!  Eller: En Officer och Gentleman med Richard Gere? Nä, den slutar för sent, kl. 2.05

Kl. 21.42. 

J*klar, filmen har ju börjat, men jag måste bara kolla om Valier ...

Kl. 22.10.

Kanske får bli den andra filmen istället? Börjar 22.25. kan blogga en kvart till alltså. F*n det här går ju bra! Jag har kontroll!

Kl. 22.31.

Sk*t, nu har den filmen också börjat! Men, början är ju inte så viktig?

Kl. 23.53.

Slutet är viktigast ...den slutar 0.10. Det är ok, 17 minuter film. Bra ... ska bara kolla om nån mer kommenterat, går jättefort ...

Kl. 3.00 ... Fröken Wallenberg bloggar ... och ryggen börjar krokna ...

... snart se på tv ... varva ned. Kanske Mc Gyver går nånstans ... snart ... ska bara ...

Kl. 3.17.  Fyllesvamlar som en drucken, av trötthet ....

Jag är så trött, buhuuu .... känner mig konstig ... måste gå och lägga mig ... ska bara kolla om Neumann lagt in något mer ... nähä, det kanske är lite sent nu ... hon sover väl, suck. Ska också sova nu ... ska bara ... sover Pappa C också?  Jaha ... men Joel då? Det är väl dag i Australien? * scrollar i favoritlistan och försöker pricka rätt som en drucken kastar pil* ... oj, jag missade med musen igen. Jag ser visst dubbelt ... varför missar jag hela tiden? Nä nu hamnade jag på favoriten under: Konsums hemsida. Skriver ett inlägg på deras konsumentsida: Tjeeenaaa ... jag gillar er så j***vla mycket ... vet ni det? Jag schöööper ... nä? Hur stavas det? Jo, köper ...  jämt era varor ... juss de ... jag vill kraamaa ... äsch. Vi ses ...  Försöker med Joels blogg igen men handen har ofrivilliga tröttdarr och ögonen tittar i kors, *musklickar på favoriten över istället * = "Vägen till mannens njutning" ...?

Oupps! *panikrabblar*... Näe så stod det inte alls, bingo bingo det där såg ni inte, glöm bort, glöm bort! *stryker över*  "Vägen till mannens njutning" (J*klar, måste plocka bort den där ur mina favoriter, tänk om nån råkar se!) ...greppar musen igen och ... (Nej Joel - Inte den musen! )

Bröööööl .....di, din da dong!

Frk W: ?????

Monitor: Blå färg med texten "loggar ut". Fröken Wallenberg var för trött för att argumentera. Och för trött för att ens fråga sig vad som hände. Kanske blev datorn trött? Kanske var datorn en sträng mamma? Eller var det  - något annat? Detta var inte frågor som Fröken Wallenberg ställde sig just i denna sena timma. Därtill var hon alltför degenerad.

Frk W, knappt en daggmasks intellektuella nivå nu: Hmmm, vad gör 'en?  Ja ja, det var väl lika bra. (Uppgivet, och en aning lättat) Då går jag väl och lägger mig då ... * Lufsar lydigt mot badrummet* (Missbedömer avståndet i dörröppningen och dunsar i väggen på vägen.) Ajjj! Vad i helv ... ja ja, suck.

Kl. 3.29 Ramlar ned i sängen.

ZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzz --------------------

SLUT

Jag börjar faktiskt undra om det var en signal från Gud? Inte bara en signal förresten, ett regelrätt ingripande! Han stänger av min dator. Och nästa dag stänger Han ned hela blogg.se:s portal - för min skull. Han tar sig tid med lilla mig - fast han har 9 miljarder andra att tänka på! Nej kanske fler? Alla döingars själar också? Alla änglar? De sitter säkert i många möten och så, kanske stora konferenser, med Jesus, Ängeln Gabriel och lite andra viktiga ministrar. Då kommer Guds sekreterare inspringande och säger att det är "urgent". (Men, varför skrev jag på engelska nu? Vilket språk pratar Gud? Ha ha, vad dum jag är, ALLA förstås. Men ... privat? Vad pratar han då, sitt modersmål? Nej, vad säger jag? Han har ju  ingen mamma. Eller har han det? Vem är det i så fall, är det nån man känner? Jag har aldrig hört talas om någon mamma. Ingen annan religion har pratat om Guds Moder heller vad jag vet. Jesu Moder har man ju hört talas om ... men Jesu farmor? ... oj ... det här känns för svårt för mig ... jag får ont i hjärnan ...) * Grubblar sönder mig *

- Bryt! -

I alla fall, ... sekreteraren säger alltså - på Gudspråket - att lilla jag är i knipa, och Gud avbryter genast det han håller på med! Han lämnar rummet för att undsätta mig! Min hjälte!

Han räddar mig i sista sekunden när han tycker att det håller på att gå för långt genom att stänga ned hela Blogg.se-portalen! Bara så där ... utan att ta hänsyn till alla andra bloggare som duktigt sitter och bloggar på andra sidan jordklotet, mitt på ljusan dan. J*drans Stepfordwife-bloggare!

Obs! Detta är ett seriöst inlägg och alla dubbeltydigheter är rena tillfälligheten!

  Om man klickar på Ärkeängeln Gabriel i texten så förstår man varför Fröken Wallenberg faktiskt inte har någon pappa.

En saga i många avsnitt av Fröken Wallenberg

Berättarröst (Valier.se): Det var en gång en liten flicka som hette Bloggluvan. Hon gick varje vecka till Mormor med en korg fylld av förnödenheter, lite vin och kanske en hembakad kaka. Men framförallt Dafgårdskartonger (ibland Findus Värdshus eller Kökets Utvalda också)

Tyvärr är Bloggluvan fortfarande sjuk och nyser så taket lyfter och väggarna skakar, så hon vet inte riktigt hur hon ska ordna detta. Om hon INTE åker idag så kommer Mormor att förvandlas till Vargen, och Bloggluvan är mycket rädd för vargen.

I korgen (läs shoppingvagnen) ligger till exempel följande:

2 flaskor Perle Rose

6-9 enportions matkartonger

100 Stora Frukostägg i hundrapack

200 ton rimmad lax i skivor

2 små Bananer

Ibland blir det ganska tungt i shoppingvagnen och då tänker Bloggluvan att det är skönt att Mormor åtminstone äter lunchen varje dag på pensionärsrestaurangen. Bloggluvan gör därför allt för att Mormor inte ska bli portad därifrån, något som ständigt är överhängande då Mormor förvandlas till Vargen både nu och då och hotar att äta upp de andra pensionärerna.

Middagskartongerna räcker 6-9 dagar

Äggen räcker 5 dagar

Rimmade laxen räcker två dagar

Perlerose-vinet räcker en halvtimme

De små bananerna hittas efter två år av personalen, gömda och mumifierade bakom mikron

Momor försöker alltid få Bloggluvan att leverera mer vin än veckoransonen på två flaskor. Det tycker Bloggluvan inte verkar nyttigt för mormor så hon har ett fasligt sjå att hitta på ursäkter och snirkla sig undan detta.

Möjliga ursäkter:

1) Bloggluvan får ont i armarna av allt släpande.

2) Perle Rose var slut på Scheele-systemet eftersom den plötsliga vårvärmen på hela 8 plusgrader gjorde att alla yrkesarbetande mellan 15 och 55 ville sitta vid Klarakyrksparken och picnica efter jobbet.

3) Systembolaget har sålts till Frankrike och fransmännen plockade bort Perle Rose ur sortimentet som hämnd för att svenskarna aldrig kunde lära sig att uttala namnet rätt
(= utan apostrof på sista e:et).

Fler ursäkter mottages med tacksamhet i kommentarsfältet!

En gång lurade mormor hemtjänsten att skaffa henne ett 750 liters akvarium och fylla det med Perle Rose. Mormors motivering löd: "Jag ska återskapa Röda Havets naturliga miljö och har beställt tropiska fiskar från Egypten på internet". När personalen gått tog Mormor snabbt fram sitt största sugrör ... 40 minuter senare slocknade hon nöjd i fåtöljen och sov i 14 dagar.

Bloggluvan blev mycket arg på hemtjänsten den gången därför att hon tyckte att de kunde ha räknat ut att Mormor inte talade sanning - Mormor har ju faktiskt inte internetuppkoppling!

Lilla Bloggluvan försöker få Mormor att äta Kökets Utvalda så ofta hon kan eftersom dessa rätter är utan transfetter och lite nyttigare, men det är lite knivigt (ofrivillig ordvits) ty dessa rätter består ofta av två askar inuti kartongen. En mindre ask också som kan innehålla lite bröd eller fruktmousse och som ska brytas av innan den stora asken ställs in för mikrovärmning.

Att bryta av en ask är "besvärligt" tycker Mormor. Mormor tycker inte om besvärlig matlagning. Matlagning ska vara enkelt. Mormor har talat.

Nu gruvar sig Bloggluvan lite för att lyfta luren och släppa bomben: att Mormor kanske måste vänta med sitt vin till måndag eller tisdag! Mormor kommer definitivt att förvandlas till Vargen.

Kan inte Jägaren komma och skjuta Vargen, undrar ni nu? Jo, kanske. Det finns nog många av Bloggluvans Herrbekanta genom åren som villigt skulle ställa upp, problemet är bara detta:

Avslöjande! Närstående 3, Mormor och Vargen - är samma person!!!!

Och Mormor och Närstående 3 är ganska kul och trevliga personer. I alla fall mot Bloggluvan. Eller kanske BARA mot Bloggluvan. Eventuellt mot Närstående 1 och 2 också. Men vargen lurar ständigt bakom hörnet ...

Bloggluvan suckar och gör sig i ordning ...

Förtydligande: Bloggluvan suckar, gör i ordning korgen, packar ner vinet och klär på sig. Hon är redo med många näsdukar i fickan och mössa på huvudet ...

Varning: Större delen av Gröna Linjen kommer ikväll att utsättas för en svår smitthärd. Allmänheten uppmanas använda heltäckande skyddsoveraller som kan hämtas på Statens Strålskyddsinstitut.

Kl. 18.00. Hallå, hallå. Ett meddelande till våra resenärer: Gröna linjen är avstängd pga av vagnfel orsakad av okänd explosion som uppmätte hela 13 på Richterskalan och en decibelnivå på strax över 1 500. Vi beklagar detta men ersättningsbussar har redan börjat rulla ...

Kl. 18.30 Radio Stockholm: En svår bussolycka har inträffat på Bergslagsvägen mellan Råcksta och Vällingby då en buss plötsligt sprängdes i luften. Polisen utesluter inte terrordåd. Chockvågorna kändes ända till Drottningholmsslott och Hans Majestät Konungen meddelar att hovet är - skakat!

När man bloggar, eller för all del sitter helt uppslukad framför datorn av andra skäl, kan man råka ut för lite jobbiga IRL-incidenter. Oftast i samband med matlagning. Mat är något man inte kan frångå, det måste skötas på något sätt. Men tankarna ligger någon helt annanstans, så detta är vad man råkar ut för:

Gröna ägg som kokat i en timme

Rostat bröd som hårdnat till okänd bergart

Glass blir en pöl

Potatisen kokar torrt och blir - efter fyra timmar - bakpotatis i kastrullen istället, visserligen gott men kastrullen är förstörd

Dagens meny

Frukost:

"Hemmagjorda skorpor" med ost som börjat svettas, och "följer med" när man försöker hyvla den. Rumstempererat smör.

Beskt toxiskt te som dragit i 28 min, (uppvärmt i mikron)

Fil som gick ut den 27:e, och som jag inte ville äta för två dagar sedan, men som idag "lyxade till det" lite.

Lunch:

Ett grönt ägg, kvar från frukosten, som jag glömt bort att jag kokat. (Igår gav jag det gröna ägget till katten och kokade ett nytt, men idag hade jag bara ett kvar och jag vördade min gröna juvel som en -ja, en juvel förstås ... nej Joel, jag infattade det inte i en ring ... ) Eller vördade? Jag slukade det i två glupande tuggor helt enkelt - utan äggkopp. Bästa sättet att äta ägg, mums. (Och var hungrig och ville tillbaka till datorn.)

Ett annat välkänt fenomen när man arbetar hemifrån är att man äter samma mat tre dagar i rad för att man inte vill lämna datorn och gå och handla

Det sistnämnda har jag just gjort, och synden straffar sig själv för nu har jag feber och kan inte handla och matförrådet börjar sina - igen.
Det är då man börjar uppskatta saker man inte skulle se åt annars och som står längst inne i skafferiet ... Bulgur!

Tidig middag, då lunchen var anorektisk:

Bulgur (!!!) med Konstig Experiment-röra (=här röres allt ned som finns till hands och som inte har en dödskallesymbol stämplad på etiketten. Jif, Häxans metallputs och Joels begagnade strumpor bör undvikas. Men grönsåpa kan i undantagsfall gå. Kan bli lite olika från gång till gång, och med varierande resultat.)

Dagens ingredienser:

Bulgur - som jag aldrig skulle ta i med tång annars eftersom det är emot min politiska övertygelse!

Broccoli

Gröna ärtor

Gul lök

Kidneybönor

Tzatziki (kvar från påsken, ätbar - hurra!)

Cantadou pepparrot (också kvar från påsken)

Gör:

Häll ner allt i bulguren, mojsa om och ät

Nödutgång:
Om röran blir oätlig - ge upp och ät kakor till middag

Dagens recension - Guide Michelin? Nej, men: WWW

Gott? Tja, inte helt oävet. Jag blev mätt och det var huvudsaken just idag.

"Kraven anpassas efter tillgångarna" är ett uttryck som härmed visar sig vara sant.

Gratis slutsats på köpet gällande det mänskliga psyket: Med tanke på  min positiva matreaktion så utgår jag ifrån att jag även skulle acceptera att vara på en öde ö med Blondinbella som enda sällskap. Jag menar ... om jag nu inte har ett val, så kanske hellre det? Hellre det än att vara helt ensam i ett år. Eller sju. Medan man väntar på att Fredag ska komma. (Fredag ska se ut som Tävlingsryttaren, förresten)

Den sista anhalten mot undergång och självförnedring, och något som ifrågasätter en fanatisk bloggares förnuft är att:

... man dricker sprit till middagen. Inte för att man vill utan därför att man är törstig och barskåpet är närmare än vattenkranen, och man är "mitt inne i något", och inte vill gå ifrån.

Till slut har man bloggat bort alla sina vänner också. En efter en droppar de av. Kanske lika bra det? Jag kunde ändå aldrig bjuda hem någon, hade det aldrig respektabelt nog. Och det var så besvärligt att hitta en tid som skulle passa alla, årskalendrarna vara fulla redan i januari så man måste boka år i förväg för minsta biobesök. I bloggen däremot går man bara in och säger hejsan! Alla är där, alla är glada att se en, och ingen behöver ha välstädat.
Alla kommer dessutom in överallt och ingen behöver falskleg. Dyra inträden finns inte heller. En perfekt värld? Ja.

Men framför allt ... i bloggvärlden kan man ljuga och överdriva hur mycket som helst. Inga bevis finns. He he he.

Så vem vet, IRL kanske innehaverskan av denna blogg är en välartad allvarlig Stepfordwife klädd i rosa Guccidräkt. En platinablond värdig lady som är 1.73 lång, läser damtidningar National Geographic och Dagens Industri samt ser börsnyheterna på tv för att hänga med i sin makes* spirituella konversationer - och som aldrig behöver plocka undan lösa föremål när hon ska damma sina dammfria ytor.

*Tävlingsryttaren

Däremot laddar hon ned grov porr på sin dator. Något som Fröken Wallenberg aldrig skulle göra. Därtill är hon för oskuldsfull.

Fröken Wallenberg är skör ibland. Hon funderar:
Vad bra att det här inte är ett riktigt inlägg, bara ett på låtsas i mitt eget huvud. Det känns skönt att liksom "träna" på skrivandet innan det är på allvar igen. Att känna efter: Hur är det att blogga egentligen? Är det farligt? Är jag lycklig? Förväntningarna kanske är för höga? Som om man haft "timeout" med en kärlek, och nu ska ses igen. Men man kan inte ses som vanligt, för saker och ting är inte längre som vanligt. Det ligger en timeout mellan kärleken och framtiden - och om framtiden vet man intet. Timeouten innebär att man börjar om på noll efteråt - eller skiljs åt. Och det som avgör vilket det blir är att man ska känna efter när man ses igen.

Vadå "känna efter"? Grrr. Bli bedömd handlar det om. Man blir synad som ett stycke boskap: "Hmm, mjölkar bra?" Eller som en tävlingshäst: "Hmm, fin form? Blank hårrem?" (Här skruvar man på sig, kröker nacken graciöst och trampar oroligt men fjädrande: "jag är drömhästen, minns du inte?")

-Kanske en provritt? kläcker den vedervärdige tävlingsryttaren ur sig till stallgubben.

("What??!!?? Du har varit fodervärd i ett halvår, du känner den här tävlingshästen!!!) Här sparkar man sårat bakut och siktar på det perfekta garnityret i det självgoda perfekta nyllet. Som den vane hästkarl han är parerar han snabbt, och skrattar lätt: "Oj, vilket humör hon har".

Stallgubben säger: -Du, det är en fin märr det här, det är synd och skam att en så bra tävlingshäst ska stå i regnet i den här leriga hagen. Det är inte rätt mot henne. Hon är tålig, men hon är ingen raggig ponny som klarar att gå ute året om. Hon behöver rykt och en varm box. Och hon har många fina tävlingsår framför sig, med rätt ägare.

Stoet sänker huvudet, fnyser lite och tänker sig den värsta frågan i hennes lilla smäckra huvud: "Har han ens plats i sitt stall? Står där en ny häst?"

Till slut kommer erbjudandet. Eller snarare domen: -Tja, jag har ju en ny tävlingshäst och vi är ett bra team, men jag gillar dig lilla sto. Jag kan ställa dig i ett annat stall. Ok, vi kanske inte ska tävla och så, jag litar liksom inte på dig, du är för svårhanterlig, men jag vill inte skiljas från dig.

- Den här? muttrar stallgubben. Svårhanterlig? Visst hon kräver sin man, men hon har ett hjärta av guld om man verkligen lär känna henne. Jag har faktiskt aldrig sett henne sparka förut, men jag tror inte att hon mår bra just nu. Som jag sa: Hon behöver komma in i värmen. Och hon behöver en ägare. Här kommer lite ryttare då och då som tar ut henne en sväng, men det här är en häst som behöver trygghet.

Tävlingsryttarens röst blir mildare när han vänder sig till stoet: - Min nya tävlingshäst är lite tråkig förstår du, och även om den är pålitlig och vinner priser så fattas något. Skulle vara kul att ha dig kvar. Vi kan ha fina naturupplevelser tillsammans, galoppera mot solnedgången, vara fria i sinnet. Det är ju det som är det riktiga livet, eller hur?

Stoet tittar frågande upp. Galoppera mot solnedgången? Åhh, hon vill inget hellre. Hennes muskler spänns i längtan och förväntan, hon dansar runt på lätta ben. Hon frustar, fylls med lycka och tittar upp på ryttaren. Jo, de har upplevt de fria vidderna tillsammans. De vackraste naturscenerier hon någonsin sett. Visst, han hade ryckt henne lite omilt i munnen ibland, men ingen hade fått henne att sträcka ut som han. Och inget hinder hade varit för högt. Men han hade gått för fort fram. Han tvingade henne till slut över hinder hon inte var mogen för, och till slut föll hon. Hon föll illa, och skadade benet. Efter det blev hon rädd. Hon började tvivla på sin egen förmåga. Men kanske tilliten fick sig en värre törn? Varför hade ryttaren pressat henne? Varför hade han inte varit aktsam, utan bara tänkt på resultat och sin egen framgång? Ryttaren hade också fått sig en tankeställare, och fastän han visste att detta var hans fel, så var han redan på väg bort. Tvivlen hade infunnit sig. Skulle hon efter detta kunna bli den oslagbara tävlingshäst han tänkt sig?

Stoet hade undrat över sitt eget värde och börjat vägra på hinder hon var osäker inför. Ryttaren visste inte vad han skulle göra. Stoet var inte halt längre, men något annat var fel och även om det inte var allvarligt, så hade han varken tålamod eller lust att ta hand om stoet medan detta andra läkte. Så han lämnade bort henne.

Och nu var han tillbaka! tänkte hon med glädje och hopp. Han hade saknat henne, och ville galoppera mot solnedgången. Vara fri, känna vinden mot panna och kinder, och låta den friska luften dansa i manen.

Men så med ens ... sänker hon huvudet igen.

En riktig tävlingshäst vill tävla. Hon vill träna hårt och ha ett tydligt mål framför sig. Annars kan hon inte njuta av den fria heden. Och hon vill stå i hans stall. Inget stall där han bara hälsar på när han får lust.

- Nå? manar tävlingsryttaren otåligt på. Hur blir det?

Stoet lägger öronen bakåt och hugger blixtsnabbt och instinktivt. Sedan kastar hon sig åt sidan och galopperar i full fart bortåt, så långt bort hon kan komma.

Men leran är förrädisk och plötsligt sjunker ena benet ned för djupt och hon knäar. Det smärtar till och hon faller. Hon blir liggande.

-Herregud! ropar Stallgubben förskräckt, och börjar oroligt skynda över åkern.

Ryttaren har sett vad som hänt men skakar bara ilsket på huvudet medan han håller sig om ena armen. Han grimaserar av smärta. "-Det där var droppen!" ryter han. "Du har fått din sista chans! Du kommer att gå till slakt!"

Det lilla stoet hör ryttarens bil starta och köra iväg.

Hon reser sig plågat och går långsamt stallgubben till mötes, lutar huvudet över hans axel och blundar. Hårt. Stallgubben suckar och stryker henne över nosryggen. - Så, så, vi ska hitta en stallplats åt dig. Oroa dig inte. Jag ska ordna något. Du är fin, inget ont ska hända dig.

Under flera månader kommer den välputsade ryttaren regelbundet tillbaka till inhägnaden och lockar på stoet. Men hon står längst bort i hagen med ryggen vänd, lerig och raggig, utan att reagera.

Tror han.

Detta är ett Ukraina-inlägg. Om du kan läsa detta har du hackat dig in i forna Sovjetunionens bloggdatabas. En missil är på väg till ditt hem.
Twenty seconds to critical mass ... nineteen seconds to critical mass ... eighteen seconds to ... (Nej, Joels Underbara! Det hjälper inte att springa ut från kollektivet i bara kalsonger och strumpor, den spårar efter mobilsignalerna ........................... som du har i kalsongerna. Ok, du slängde mobilen - och kalsongerna? Sorry den spårar också efter kemisk stridsgas - dina strumpor ..... ten seconds to critical mass ..............nine ........eight ...... seven ....... sixx ................ bye bye ........... : )

Jag vågar inte gå in på min blogg. Det var så länge sedan. Blivit blyg.

Man kanske inte känner varandra längre? Kanske bästisen leker med någon annan?

Kanske man kommer att bli retad? Som om det är första dagen i skolan efter att man haft en längre sjukdom, typ vattkoppor, influensan - eller en släng av lungcancer?

Är kraven högre när man varit borta ett tag? Måste man vara en mer spännande kamrat? Leka roligare lekar och vara mer åtråvärd? Har man klippt håret också? Ser man dum ut? Är man värd sin egen plats i världen?

Det måste komma något fantastiskt ur en nu när man hunnit vila ett tag. Eller? Man måste bräcka tidigare rekord, man måste hålla kvar de som har gillat en förut. Man får bara en chans till ett första intryck.

Ett första, ja, men vad är detta? Ett andra? Det måste väl ändå vara värre? I ett första intryck är allt över IG helt ok. Ingen känner en, ingen väntar sig något av en, ingen offentlig hängning. Bara ett tomt likgiltigt kommentarsfält. Men ett andra intryck. Uj uj. Nu måste man bevisa sig värdig sitt eget första intryck! Bäva! Kanske bättre att bara sjappa? Ta till flykten liksom.

Det måste vara hårt att vara artist. Tänk er en prisbelönt "känd över en natt"-artist som ger ut album nr 2. Vilken ågren. Att folk ens ger ut en ANDRA platta! Kan man inte gå direkt på nr 3?

Scenario, presskonferens:

Geniförklarad artist: - Album nr 2? Nä, det gavs ut i Ukraina för ett halvår sedan. Ja, visst. Toppade alla listor! Nä, bara specialutgåva. Ingen release i Sverige. Men nu kommer album 3.

Journalist: - Men är det inte lite tidigt att ge ut en "best of"? Särskilt när ingen av låtarna från album nr 2 finns med?

Skivbolagsrepresentant: - Inga fler frågor, The Artist has left the building!

Fundering:
4 getingar är ett fantastiskt resultat för en nykomling. Men om debuten fick hela 5 - är 4 dåligt då? Eller är det bra? Men det är ju inte lika bra. På något sätt är det ju ett misslyckande samtidigt. En faktisk nedgång.

Det här var inget riktigt inlägg. Det här räknas inte. Det riktiga kommer sen. Eller släpps i Ukraina.

Wallenberg funderar: Sno andras blogginlägg anonymt?

 ... ett foto här, en outfit där. Nån knäpp youtube-video kanske och ...

"Hur svårt kan det va?"

Jag har varit så arg i helgen att min ilska till slut neutraliserats - poff, allt försvann i ett rökmoln. Idag känner jag ingenting.

Jag pratar naturligtvis om BLOGGSERVER-FLYTTEN! Helgen då vi blogg.se:are inte kunnat blogga!

"Page not found" har haft oräkneliga sidvisningar den här helgen. Förmodligen ligger den nu  på "Aktiva listan".

Fröken Wallenberg tänkte i helgen: Varför dog inte alla bloggar på en gång? Är jag den enda som inte kunnat kommentera eller blogga på hela helgen? Det kanske inte ens är flytten? Det är jag. Jag har klantat mig på något sätt. Jag har missat i instruktionerna.

Till min fasa såg jag att alla andra kunde blogga i söndags, vissa även i lördags.

Fröken Wallenberg:  Ok, jag visste det, jag har förlorat min blogg, nej värre: Jag har dödat min blogg. Det stod att man kunde det. Vad har jag för mailadress? Det var något med mailadressen, eller? Min blogg klarade inte flytten därför att jag gjort fel. Nej snarare nonchalant tänkt," ja ja, det där löser sig nog".

Timmarna gick, dagarna gick. Min blogg låg där så snällt och var läsbar, men jag kunde inte nå den. Det var som att se en älskad närstående ligga i respirator. Bröstkorgen hävs och sänks, men man kan ingenting göra, och sedan kommer doktorn med orden: "Tyvärr, fröken Wallenberg, hjärnan uppvisar inga tecken på aktivitet längre. Ska vi stänga av maskinen?"

Fröken Wallenberg tänkte: Min blogg är hjärndöd. Jag har dödat min blogg på grund av inkompetens eller ovilja att följa instruktioner. Det är ju som att strunta i att hämta receptet när babyn är sjuk. Herregud ...!

Varför skaffade jag en blogg när jag inte ens kan ta hand om den? Men alla andra verkar ju klara av skötseln så fint. Till och med pubertets-modebloggarna skriver helt lugnt: "Oj, oj, vad det har varit svårt att komma in på bloggen idag, det är för flyttens skull". Hur tusan vet dom det? Har de ett självförtroende orubbligt som en sten? Hur vet dom att det är flyttens fel och inte deras eget? De kanske har fått virus? Eller så har en sladd därbak ramlat ur? Eller så har de inte betalt interneträkningen? Eller så har en terrorist kapat hela datorn och om man inte surfar in på livsfarligt territorium så tänker terroristen långsamt döda alla passagerarna. Först ut blir Microsoft Windows, sedan Adobe Photoshop (det är ok, ingen jag känner), och sedan mailprogrammen.

Sist ut blir förstås Internet explorer, och utan honom störtar vi allihop, så det blir ju automatiskt slutet för oss andra. Hej då, lilla Creative Zen Micro, adjö Adobe Shockwave Player och Inter Actual Player. Jag fick aldrig en chans att lära känna er. Men vi ses i en annan värld, bättre än den här?

Cd-skivor i present

Förstår blogg.se vad en sådan här sak kan göra med självförtroendet hos en person som inte ens har erfarenhet av att olagligt ladda ner musik eller installera ett nytt virusprogram i sin dator!!??!!

Jag har mailbombat blogg.se-supporten hela helgen, den där Ann-Louise och några till. Jag har skällt, förtvivlat och härjat med dem. Till och med hotat (det brukar fungera om man heter Wallenberg!) Och så alldeles nyss damp det ned ett brev i min brevlåda:

Fröken Wallenberg, vi är hemskt ledsna för det inträffade. Vi är medvetna om att vissa bloggar varit nedstängda längre tid än andra, och som en kompensation skickar vi en presentcheck på cd-skivor som går att lösa in på Åhlénsvaruhusen eller Megastore.

Med vänlig hälsning, Ann-Louise Sjöström

JIPPI!!!!

(He he, det lönar sig att vara arg och klaga. Blogg.se, - allt är förlåtet!)

Har ni andra också fått cd-skivor?

Ps. Vilket antiklimax det var idag att bara spatsera rakt in i sin blogg som om allting var som vanligt! Vad hände med "inloggningsuppgifter" och "bekräftelser" hit och dit som man skulle få via mail? Varför fick blogg.se alltihop att verka så svårt? Alla nervösa "jag kommer att förlora min blogg" eller "jag kommer att klanta mig och inte ens förstå instruktionerna" ... bla bla bla. Det hade jag sluppit om de bara sagt: Mellan dessa datum kommer bloggen att vara stängd, vänligen återkom på tisdag. Inga tomma hot, inga värdelösa intruktioner.

Detta har varit psykiskt lidande av grövsta sort ... det får nog bli några avslappningsskivor, tror jag.

"Page not found", he he he. I helgen var det där fabrikanterna skulle lagt in sin reklam. Om de varit lite förutseende ...