Fröken Wallenberg är arg igen

Mina små irakiska grannar, 7 och 8 år, såg nyfiket på när alla familjer gjorde sig i ordning med korgar och finkläder. Flickorna ropade till en familj:

- Hej Amanda, vart ska du?

- Fira missommar.

- Va sa du?

- Fira midsommar!

- Vadå?

- FIRA MIDSOMMAR!!!

- Var ligger det, i T-centralen?

Jag blev full i skratt.

Små grodorna, små grodorna ...

 

Men jag blev lite ledsen också. Kulturkrockar. Flickorna vet inte vad Midsommar är, och ingen verkar orka förklara för dem. De har bott här sedan de var ca tre år (jag har sett bildbevis via dagisfoton). Kanske är de till och med födda här. Men de vet inte vad Midsommar är. Det är inte första gången som de stackars flickorna får uppleva att ALLA ungar på gården verkar tillhöra "en hemlig klubb" och veta hemliga mystiska saker som de själva inte har en aning om. Jag tyckte synd om dem. Alla andra barn "ska alltid någonstans" medan de själva sällan eller aldrig lämnar gården.

Själv var jag också på väg till mitt midsommarfirande och fastän jag själv hade väldigt bråttom så tänkte jag ut en snabb Wickipediaförklaring i huvudet, för jag visste ju att de skulle fråga mig vart jag skulle, eftersom de ALLTID frågar mig vart jag ska. Så här hade jag tänkt att den snabba dialogen skulle se ut:

- Hej Fröken Wallenberg, vart ska du?

- Fira Midsommar

- Var ligger det?

- Överallt. Midsommar är som Julafton, man kan fira den var man vill (smart uttänkt av mig, för då kan de fira den hemma på gården utan att känna sig "fel".)

- Hur gör man då?

- Man plockar blommor och fäster i håret, och så kan man dansa och sjunga lite också, utomhus bland blommorna (Smart uttänkt av mig igen, för detta är något de klarar själva utan hjälp av en vuxen. Och de älskar att sjunga, Hero och Cara Cara Mia bland annat.)

- Varför det?

- För att fira att det är sommar! (Smart uttänkt av mig för tredje gången: Det bör inte strida emot någon religion att fira sommaren, så då kan föräldrarna tycka att det är en trevlig sed!)

Jag tog mig stressad ut på gården och passerade flickorna och deras pappa. Jag sa hej. Fick några nickar till svar.

Jag saktade in lite. Ingen nyfiken fråga? Till exempel klassikern "Vart ska du?" och "Varför då?" eller "till vem?"

Ingenting?

Antiklimax. Jag kände mig som betjänten på nyårsafton som just missat att snava över tigerhuvudet.

Det är nog första gången på två år som de inte frågar något. Damn!