Fröken Wallenberg är arg igen

(Apotekets nya satsning på Dildos - del 4. Läs mer här och i mappen "Barnförbjudet")

Apotekets djärva satsning på "Apotens" har gjort Dildon folkkär och populär. Fler företag hakar på trenden med sina egna versioner:

Barbie tar upp kampen mot Bratzdockorna: Nya Barbie har en egen Dildo samt ett hål där man kan stoppa den!

Överläkare på Wallenbergska sjukhuset: Många kvinnor som får dildo på recept har barn. Vi har tagit in Dildobarbien för att små barn genom lek ska kunna förstå vad mamman går igenom. Barn kan annars bli rädda och tro att deras mamma ska dö. Det är viktigt att barn ska kunna bearbeta sin mammas sjukdom.

Tidningen Veckorövens löpsedel: Med på köpet denna vecka - din egen pastellfärgade dildo, "Inside Paris Hilton!"

SVT Nyheter: Nokia har tagit fram en Dildomobil och telefonsex har nu fått en helt ny innebörd!

Tessan 15 år: Kameramobil är sååå 2005.

GB:s nya storsäljare sommaren 2008: "Dildo", jordgubbsglass med överdrag av ljus- eller mörkhyad choklad. Fylld med sås av vit choklad längst in.

Några glass-sugna röster:

Sanna 14 år: När man sugit länge så liksom exploderar glassen av supergod sås. Den kom* som en överraskning och såsen bara rann längs mungiporna. Kompisarna ba: Vad gööör du? liksom. Och alla bröt ihop av asgarv. Dildoglassen är jättekul!

Margareta 48 år: Såsen bara smälter i munnen. Och den räcker länge. Väl värd pengarna.

Lina, 8 år: Hoppas "Dildo" kommer** någon mer sommar! Den var god att suga på!

*Sannas ofrivilliga ordvits.

**Linas ofrivilliga ordvits.

Findus Värdshusrätter: Ny smak! Ostfylld Dildoschnitzel med potatiskroketter och gröna bönor.

Elsa 78 år: Sådant här fint fick man inte när man var ung.

Gröna Lund: Vårt nya "Dildotåget" är ingenting för de allra minsta. Det går hett till i kurvorna och folk är alldeles slut efteråt.

Christin 23 år: Det coolaste var när man åkte in i tunneln ... sedan gick det lite för fort tycker jag. Men det tyckte inte min kille.

Allsång på Skansen: Apotens blir hedergäster hos Anders Lundin i sommar. Under ledning av Lotta Engberg kommer de att surra Sexual Healing fyrstämmigt.








Kändisröster om Dildotrenden:
Hertiginnan: När jag handlade så stängde de hela Scheeleapoteket i tre timmar så att jag kunde välja i lugn och ro. Det var VIP-kväll, bara jag och Silvia. Jag vägrar handla samtidigt med pöbeln.

Brunettbella: Apotekets hudvänliga produkter? Aldrig! Min är från Gucci. Den säljs inte i Sverige.

Blogge - grymt osäker pojkmodebloggare: Min sponsor skickade mig en. Lattefärg. Ja, ja. Suck. Är man modeslav så är man. Vem har sagt att mode någonsin ska kännas bekvämt? Jag lägger väl upp bilder imorgon då rå.

FAKTARUTA: Doktor Wallenberg är utbildad på Wallenbergitetssjukhuset i Walmö. Dr Wallenberg är verksam överläkare på Wallolinska sjukhuset i Wockholm och professor i klinisk wsykologi. Dr Wallenberg tar emot patienter direkt i kommentarsfälten mellan 13-15 vardagar. Behöver du avboka en tid går det bra att ringa på telefonnummer: 90510.

Dr Wallenbergs kollega Frau Neumann tar emot akuta fall övrig tid, och det var också i hennes kommentarsfält som denna viktiga fråga väcktes för länge sedan.

Dagens ämne:

Det är så sorgligt att kvinnor alltid råkar ut för obekväma moden, medan männen slipper.

Patient 1: Män blir aldrig hånfullt anklagade för att vara flatfeminister, ändå går de alltid i foträta skor. Var finns rättvisan?

Doktor Wallenberg: Se det från den positiva sidan, ett par sylvassa klackar på pungen gör större verkan än en Ecco-sko med eftergivande rågummisula.

Patient 2: Männen har, utan att behöva skämmas, kunnat korpa åt sig de skönaste underplaggen: höga kalsonger med halvlånga ben. Grrr, vad avundsjuk jag blir när jag tänker på det! Inte nog med att de slipper ett vasst string-rep uppkört i underlivet, de håller sig också varmare, med ben som går ner över hela rumpan och en bit ner på benet. Det är ju inget annat än ironiskt, för män skulle med lätthet kunna bära string eftersom de inte har en KLYFTA där stringsnöret kan skära in, för det är ju faktiskt så, att det där stringsnöret inte håller sig på plats bak i rumpan när man till exempel bär kjol. Nä, det kan åka omkring -aj!

Och nu har det dessutom kommit något som heter: STRINGJEANS! Hur ska jag stå ut?

Patient 3: Jag kör med hipster just nu, men har köpt lite "glittriga blingblingtrosor" i osund nylon nyligen för att duga. Det är så förnedrande att ge avkall på bekvämligheten hela tiden för detta "att duga". Vad ska jag göra?

Doktor Wallenberg: Låt mannen själv få välja. Antingen daglig hygien i bomullshipster eller en "Josephine Bonaparte", det vill säga sexiga nylonspetstrosor - som du burit de senaste 6 veckorna utan tvätt där emellan ...

Såvida han inte är född på 1700-talet så kommer han att välja bomullen.

DOKTOR WALLENBERG OM BEHÅRING
Kära läsare, det som är värre än stríngtrosetvånget just nu är rakningstvånget. Det kom ett sorgligt brev till mottagningen för ett par veckor sedan.
(Brevet är nedkortat för att få plats i spalten ... )

Kära Doktorn,

Mitt självförtroende är i botten. Förra sommaren blev jag dumpad av en kille som sa att det delvis berodde på att jag inte rakade underlivet, och att han hade hårfobi. Jag blev gråtfärdig och tänkte att: räcker det inte med armhålor, ben och att man i övrigt måste vara fin, perfekt och välklädd jämt, till skillnad från männen?

Mitt underliv är mitt! Att tvingas raka sig där känns som en kränkning av min personliga sfär. Jag vill inte se ut som tio år. Eller som ett råttfoster. Och jag tror att håret därnere har en skyddande och luftande funktion. Och i slutändan vill man bli älskad för den man är. Och han älskade mig inte, det är ju tydligt.

/olycklig med trekant

Doktor Wallenberg svarar:

Kära "olycklig med trekant", du hade ren tur som blev dumpad. De flesta män skulle stå ut med hår på både ben, rygg och kinder om det satt på kvinnan de verkligen älskar. Män av din "väns" sort är inte kapabla att älska. Min diagnos på honom lyder: Okulär porrfilmuensis non-realitetus morbidus. Sjukdomen är oftast obotlig, och leder på sikt till svårartad impotens med kombinerad tourettes samt vuxenacne.

Jag har anlitat en ukrainsk expert som kommer att göra hembesök hos mannen ifråga ... resultatet brukar vara tillfredställande, han kommer inte att besvära dig igen.

Dr Wallenberg funderar i sängen på kvällen: Hårfobikern ringer henne fortfarande på nätterna, trots att det är väldigt länge sedan de träffades, och trots att han har en ny kvinna. Hon har alltid sin mobil på ljudlös och brukar inte svara. Jag undrar vad han vill henne? Och jag undrar om den nya kvinnan är råttfoster-rakad?

Wepilog

Männen styr världen och ser till att ha mest pengar, mest makt och att leva mest bekvämt. För att inte tala om att de dessutom kör mest säkert i de största bilarna medan mor å alla barnen får tränga ihop sig i en minibil som vid krock trycks ihop till en tavelram ...

... men som hämnd spenderar vi alla deras pengar, och ljuger om att barnen är deras avkomma, när deras biologiska pappor egentligen är toyboys vi träffar ute då vi har så kallad "tjejkväll" ...

(Del tre. För mer information läs här och i mappen "Barnförbjudet".)

Apotekets marknadschef Ulla-Britt Wallenberg svarar på läsarnas kommentarsfrågor om "Apotens", apotekets nya receptbelagda dildo.

Fråga 1: Hur återvinner jag min "Apotens"? /Jois Blogdrive, 43 jordsnurr

Ulla-Britt wallenberg: Den sopsorteras som en eltandborste, och byts ungefär lika ofta som du skulle byta partner i vanliga fall. Det beror alltså lite grann på hur väl man tar hand om den.

Fråga 2: Kommer det snart produkter för män också? /Trebarns-Mamma C

Ulla-Britt Wallenberg: Ja, för det första så är apoteksdildon "Apotens" även till för våra manliga kunder, men om du menar män som föredrar kvinnliga partners, så har vi tagit det under övervägande. Manliga produkter på apoteket kan vara på väg. Men eftersom heterosexuella män har våldtäkter att tillgå vid singelskap eller otillfredsställande äktenskap så anses inte deras behov lika akut.

Fråga 3: Jag har högkostnadsskydd, kan jag få gratis dildos? /Trebarns-Pappa C

Ulla-Britt Wallenberg: Ja, om du har fått dildo på recept av din läkare så fungerar rabatten på samma sätt som för andra läkemedel.

Marknadsundersökare Johan Lindell har varit ute och känt av stämningen på apoteken just nu och återger här några reaktioner bland våra invandrade kunder:

Invandrad finne: "Tärve, dildolainen my ass." Jag flyttar hem igen.
Invandrad norrkvinna: "Akkurat, slik sådan har jag bestämt sett förr. Men var?"
Invandrad tysk: "Wer ist de butt plugg?"
Invandrad italiano: "Mama mia, den vara större än mig. Mig vara kränkt."
Invandrad serb: "Yrsäkta, ni selja Marlboro här?"
Invandrad afrikan: "Ha ha ha ha ha."
Invandrad amerikan: "Honey, take two."
Invandrad gotländska: "Såne där, di ska ju vare en halvmejter och svarte."

Det är naturligtvis inte bara invandrare som har åsikter om "Apotens".  Här är några tveksamma svenska röster som hört av sig till Ulla-Britt Wallenberg:
Prussiluskan Wallenberg: Det är skandal. Jag håller mig till Kling och Klang!

Prinsessan-på-ärten Wallenberg: Ehhh, till och med en ärta gör ju ont. Hur ska då en gurka kännas?

Pingstvän Wallenberg: Jag tar anstöt! Men jag är nöjd över att det klassas som en sjukdom! Sjukdom är ett straff från Gud, och rättrogna drabbas aldrig av sjukliga begär.

Fembarnsmor Wallenberg: Mina barn har just fått nya Bratzdockor, men häromdagen när vi var på apoteket för att köpa hostmedicin, så fick ungarna syn på "Apotens", så nu vill de börja samla på dildos också - i alla storlekar och färger! Barnen tror att det är en ny leksak, och jag bävar inför tv-reklamen då de börjar förstå hur man egentligen ska använda den! Som det nu är klär de bara på den tubtoppar och glitterkjolar och leker att den går på disco ...

Några positiva röster:
Hertiginnan: Hur ska jag kunna välja mellan Pale, Latte och Brownie? Jag diskriminerar ingen på grund av färg, så jag tar en av varje!

Kotte Kotteby: Jag håller på att ta fram en egen variant. Jag tog mig själv som förebild. Nu hoppas jag på ett samarbete med Apoteket. 
"Apotens Skogsmulle - den med lite riv i"

För allergiker finns en oparfymerad "Apotens" av kirurgiskt stål i hudens eget PH-värde. Godkänd av Astma- och allergiförbundet.

Jag gillar inte USA (se förra inlägget). Men jag bor i ett land som ser sig som en lillasyster till USA och ser upp till allt de gör och nu kommer att upprepa deras misstag. Grattis och välkommen till alliansens ruttna värld där allmännyttan säljs ut, alla våra stolta företag säljs ut, till och med sjukhusen och skolorna blir privata. Ingenting får vara statligt. Allt ska drivas i vinstsyfte, allt ska tjänas pengar på. Ungarna ska också tjänas pengar på. Tror ni en värld där folk bara kortsiktigt vill tjäna pengar i första hand blir en bra värld?

Skolorna blir som modebloggar: Kvalitén på innehållet kvittar, och istället för rektor har man en marknadschef som raggar elever på stan med megafon: - KOM TILL MIN SKOLA! Av mig får du en egen bärbar Mac, en resa till St:Tropez och en svindyr handväska! Man kanske måste teckna abonnemang också på 24 eller 36 månader direkt på plats? Öppet köp i fjorton dagar om man kan visa upp kvittot på skolavgiften? Men ungarna lär bli nöjda.

Att lektionerna mest är lärarlösa hemuppgifter, och skolan saknar aula, skolbibliotek och fria skolluncher det struntar väl ungarna i. De fick ju goodiebags med smink och mobiltelefoner på öppet hus, och Natasha Peyre minglade bland gästerna och sjöng sin senaste singel, eller vad hon nu gör (visar brösten?). Sedan hälsade rektorn marknadschefen alla välkomna med en tävling där man kunde vinna läppglans. (Bengt 45 år blev den lyckliga vinnaren.)

16-årig HubbaBubba-tuggare: -Coolt. Skolan kostar asmycket, men pappa betalar! Och vi har typ inga lektioner, asså. Värsta bra skolan!

Det är ju ok. För Hubbabubban kommer ändå att få börja på pappas advokatbyrå efter gymnasiet, även om hon är analfabet efter tolv års skolgång. Och om hon vill äta pommes frites och dricka cola på skollunchen så är ju det frivilligt och drabbar ingen fattig (ha ha, där fick jag till det!).

Allmänna statliga skolor

Faktum är att detta kanske är det enda området som INTE drabbar de fattiga. För de fattiga lär bara ha råd med "dåliga" statliga allmänskolor. Och då hoppas jag att det är dit de vettiga lärarna söker sig, för att dessa vet att det är där de vetgiriga ungarna finns. De ungar som aldrig haft råd med märkeskläder, men som hittat andra värden i livet och som har ärvt mamma civilingenjörens och pappa röntgensläkarens intelligens - även om föräldrarna här i Sverige måste städa eller köra tunnelbana. Och där kommer nyttig skolmat att serveras utan kostnad, och gudarna ska veta att dessa barn kommer att behöva bra mat och god hälsa, för hamnar de på det statliga sjukhuset så vet man aldrig vad som händer ...

 Finns det mer vaccin? Nä, det fina sjukhuset fick allt. De betalade mer. Det var auktion.

  Obs! Allvarligt inlägg ... Wallenberg är arg.

Pappa C skriver idag om skådespelaren och tv-kocken Per Morberg.

Ha ha ha, Morberg är min idol!!!

Morberg hatar att ge intervjuer och därför handlar hela intervjun om det. Morberg går på som en ilsken ångvält och den stackars journalisten får inte ett enda ord ur Morberg som har med hans skådespeleri eller kockkunskaper att göra. Åhh, vad jag känner igen mig! Visserligen skulle jag själv gilla att ge intervjuer, men jag känner igen den där hänsynslösa men ärliga respektlöshet som Morberg besitter oavsett vem han pratar med. Och hur han eldar upp sig och står för vad han tycker. (Will HE carbonate? NEJ!)

Varför skulle jag gilla intervjuer? Varför?!? Jamen, hallå! Det är ju som att verbalt få blogga, och uppnå en läsarskara på, låt säga, två miljoner människor! Tänk vilken chans att påverka massorna och föra ut behjärtansvärda budskap! Mums! Inte som det är nu ...

I lördags träffade jag vänner jag inte sett på ett par månader. Damen i sällskapet hade just varit i någon amerikansk sydstat och ställt ut sina tavlor.

Helt plötsligt, mitt i vårt samtal om hennes tavlor, så nämns något som jag går igång på. NEGATIVT alltså. Och jag förvandlas till Per Morberg. Jag håller en FEM MINUTER lång projektil-monolog om min avsky över USA. Alla tystnar och gapar storögt. Eller ... min väninna konstnären, som känner mig, hon tittar snarare lite trött på och - när jag drar åt mig  andan för att strax fortsätta - så säger hon bara helt lugnt: "Vad sjutton är det med dig?"

Vilket uppvaknande. Så brukar ingen våga säga till mig. He he, oupps! Det kanske är otrevligt och osocialt att hålla brandtal på en liten bar när alla en lördagkväll smuttar långdrinkar och är trötta efter arbetsveckan?

Jag insåg skamset att:

1) Någon i sällskapet kanske vill ha en trevlig kväll?

2) Någon i sällskapet kanske gillar USA, har släktingar där eller till och med har bott där? (och känner sig påhoppad?)

3) Alla människor kanske inte är intresserade av mina åsikter, i alla fall inte om de framförs på ett aggressivt sätt?

4) Jag kanske drar den här monologen i repris varje gång USA eller närbesläktade ord nämns?

5) Jag kanske har en gäll röst och de närliggande borden tystnar och alla stirrar mot vårt bord, vilket känns obekvämt för mitt sällskap?

... det finns säkert fler punkter.

Men det man inte får missförstå med mig är att jag inte avskyr enskilda människor i landet Amerika - jag hatar bara vad USA har gjort med världen. (Jag hatar möjligen deras ledare genom historien som gjort det möjligt för USA att förstöra världen.)

Jag menar ... deras hamburgare har förstört matkulturen. Deras färgämnen och socker i frukostflingorna har gjort våra barn överaktiva och överviktiga. Deras ytliga bimbo-kändisklan har hjärntvättat våra ungdomar och fått dem att tro att livet handlar om handväskor och senaste jeansmärket.

Och jag önskar att detta vore nog, men deras stat har dessutom lagligen utfört mord på sina egna medborgare ända in på tvåtusentalet, och de har ändå mage att kalla sig en demokrati! Glömde jag nämna att de startar krig lite som de har lust också? Deras kärlek till pengar har korrumperat hela västvärlden. De beter sig som om anarki och barbari är ok spelregler. Som om vi är kvar i 1200-talet, eller kanske till och med på grottstadiet, där överlevnad och egoism råder för att klara livhanken. Tacka vet jag grottstadiet i så fall. De hade en anledning att kämpa, för livet stod på spel. Men hör ni farbröder i senater och delstater. Jag tror att ni överlever. I alla fall ett tag. Men sedan är det kanske kört för både fattig och rik ...

För er konsumtionshets har spritt sig som en löpeld över planeten och ni vägrar lyssna på prat om ransoneringar. Ni har förstört jorden både moraliskt och fysiskt. Och det enda ni världshärskare tänker på är hur ert land ska kunna fortsätta bestämma över oss andra. Inte samarbeta alltså. Utan bestämma. Need I say moore?

Michael Moore.

B-usch!

Många kunder har hört av sig och undrat vad det egentligen innebär att apoteket tar in DILDON i sortimentet.

Frau Neumann i Karlstad ställer frågan: Kommer Dildon att definieras som läkemedel då den börjar säljas på apoteken?

Apotekets marknadschef Ulla-Britt Wallenberg:

Svaret är ja. Produkten som tidigare betraktats som ett naturpreparat eller till och med "mumbo-jumbo" och endast sålts i specialbutiker har nu - efter omfattande tester på djur - blivit godkänd av Läkemedelsverket och finns att få på recept.
Vi måste se sanningen i vitögat, det är sjukt att vara kvinna och singel och dildo är idag det enda kända botemedlet.

Fru Strerad i Örnsköldsvik undrar oroligt: Hur yttrar sig sjukdomen. Drabbar den även gifta kvinnor? Och hur fungerar medicinen? Min man tar mig inte på allvar, han säger att jag bara inbillar mig. 

Ulla-Britt Wallenberg:
Det är ovanligt att gifta kvinnor drabbas, men det händer. Om du är orolig så tycker jag att du ska boka tid hos din husläkare för ett enkelt test. Det tar cirka 4-20 minuter.
Sjukdomen är jämförbar med diabetes. Patienten tar sitt läkemedel ungefär som insulin, det vill säga: man pluggar in den när "blodsockernivån" är för låg hög, och patienten bär alltid sitt läkemedel med sig. Några gånger om dagen brukar räcka. Sedan får patienten en identitetsbricka att bära om halsen där det tydligt står att man är singel eller otillfredställande gift. Om man skulle drabbas av ett plötsligt anfall så kan allmänheten snabbt se på amuletten vad som är fel och hjälpa personen på plats. Vi värnar om folkhälsan, och bara för att det här till största delen är en kvinnoåkomma så har dildos varit en lågprioriterad fråga. Som kvinna är jag stolt över att äntligen kunna ställa upp dildos på våra hyllor. Vi räddar liv!

Inhyrd pensionerad skådespelerska i tv-reklam:
Det är viktigt att vi tar denna nya folksjukdom på allvar!

Stöd Singel- och Underlivsfonden du också. Ge ditt bidrag på 90 1950-6.

Apotekets egen dildo "Apotens" finns i hudfägerna Ivory, Pale, Beige, Rose, Latte och Brownie. Välj mellan storlekarna Smal, Medium och Large. Färgen Big black baby samt Green makro-giant finns endast i Large och XL.

Oj, jag tror vissa prydare invandrargrupper kommer att ta anstöt nu faktiskt om apoteket framhärdar med detta sortiment.

Jag tar inte anstöt. Dock blir jag aningens generad - och det är banne mig inte lätt att genera Fröken Wallenberg.

Men tar man inte bort lite av mystiken med fysisk kärlek, om man presenterar sådana här lite "förbjudna och tabubelagda" produkter mitt bland tandkräm, hostmedicin och hårschampoo? Jag menar, tandkräm, hostmedicin och hårschampoo är ju vardagliga produkter som alla använder. Vad försöker de antyda egentligen?

Tänk om detta var droppen? Nu får invandrarna nog. De har lidit sig igenom Porriga scener i Big Brother, H&M:s underklädes-stortavlor till jul och mustiga sexspalter i dagstidningarna vareviga söndag. Och nu - dildos på apoteken? Näe, den här gången tror jag våra invandrare tar sitt pick och pack och flyttar till Långtbortistan eller dit pepparn växer. Nu gick vi nog för långt.

Är det Sverigedemokraterna som ligger bakom detta?  : o

Jag är en fundamentalistisk återvinnare.

Jag har en hel papperskorg med snorpapper ifrån årets dunderförkylning - kan man återvinna dem? Eller faller de under samma kategori som "ej ursköljda konservburkar och förpackningar". Hur sköljer man ur ett snytpapper?

Borde jag ha återvunnit snoret? Eller - revolutionerande tanke - energin från mina powernysningar??!!??

Godmorgon du gnälliga, bortskämda och onödiga varelse under 18 år. Hur skulle det smaka med ett verbalt rapp därbak?

Både på bloggar och IRL tvingas man ständigt höra gnället på den stackars skolmaten.
Med tanke på att skolorna är i full gång igen efter påsklovet och det ännu är en bit kvar till sommarlovet så tvingas jag alltså ta upp detta kära ämne ännu en gång med lite viktig fakta som inte tycks ha gått in i tröga hjärnor: Vi lever i ett förhållandevis underbart land med fri och näringriktig skolmat, och det enda dödsstraff som borde förekomma är det på den som inte förstår detta! Men du kanske föredrar USA, med riktiga dödsstraff och en skollunch bestående av Cola och Marsbars, som du själv får betala?

Den som inte tar chansen och äter sig proppmätt under sina 9-12 års skolgång kan se framemot en tidig medelålder av förfall vid blott 29 år. Kanske du i panik försöker med botox, operationer och någon fånig dietmetod? Sorry. Grunden till förfallet lades när du var cirka 14 år och stod i rökrutan hela matrasten istället för att äta rårivna morötter och fina mjälla fiskpanetter!




Say after me please:
Skolbarn är sk*tungar som försöker skylla sin dåliga matlust på mattanterna.

Hör upp nu unge: Antingen får du och dina vänner för fin mat hemma (= Oxfilé varje dag*) eller för ful (= skräpmat som Gorby's pizza osv.**)
Båda varianterna självklart med läsk till istället för mjölk.

Svar:

* Tror du att det är Nobelfesten eller? Man blir varken snyggare eller smartare för att man äter snobbmat, så kom ner på jorden och väx upp!

** Ok, min vän. Kanske din mamma och pappa är mycket fattiga, och dessutom analfabeter så att de inte kan ta till sig vettig kunskap som: DET ÄR INTE BILLIGARE ATT KÄKA SKRÄPMAT, SNARARE DYRARE!!!! (Ursäkta volymen, men vissa ungar lyssnar inte annars). Och orsaken till att skräpmat smakar "gott" är att den innehåller en massa SOCKER - men du kanske tycker att en påse Gott&Blandat är en finfin lunch?

Var glad att du har skolmaten, du skulle förmodligen inte ha överlevt  din fjortonårsdag utan den ...

Vilket det än är:
Inse att du har fel. Om inte, bör du dumpas i havet med ett cementblock om fötterna och aldrig mer nämnas på denna jord. Fördel: Du slipper maten, och mattanterna slipper dig!

Wallenberg har lagt fram en motion om hårdare tag i skolorna, med detta som underlag. Närvaro-beviskameror i skolmatsalar kommer snart att sättas upp och fingeravtryck kan komma att tas för framtida bevis gällande för mycket mat i slänghinken.









För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras!
För övrigt anser jag att Konsum bör ta över världen!

Bloggbladet idag:

EXTRA EXTRA!

Johan Ingenbloggsson*, 27 år och arbetssökande, har idag anmält en kvinnlig personalchef för sexuella trakasserier.


Ingenbloggsson: Hon försökte stoppa in mig i en makrovågsugn halvvägs genom intervjun!

Jämo: Arbetssökande personer är redan i en utsatt position. Att som personalchef utnyttja sin maktposition på ett så grymt och utstuderat sätt är oförsvarligt!
Jämo ser allvarligt på det här, och vi har tillsammans med Ingenbloggssons advokat åtalat den kvinnliga personalchefen på flera punkter.
Vi har också lämnat in en stämningsansökan riktad mot Wallenberg-institutet där Makrovågsugnen tagits fram.

Ingenbloggssons advokat Inge N Pondus: Personalchefen är skyldig till brott! Jag yrkar på en "attans-vad-du-är-dum"-utskällning per CD-skiva eller minst två Dumleklubbor i dagsböter!. Så det så!

Den kvinnliga personalchefens försvarsadvokat Rolf Guldbersky, hånleende: "Skyldig till brott", ha ha ha. Nix du gubbe! Det var självförsvar. Min klient försökte låsa in Ingenbloggsson i makrovågsugnen för att undvika att själv falla offer för en våldtäkt.

Bloggbladet: Men varför satte hon igång makrovågsugnen? Låsa in hade räckt!

Försvarsadvokat Rolf Guldbersky: Hon satte aldrig igång den, det finns inga bevis! Makrovågsugnen gick igång av sig själv. Min klient bara stängde dörren för att freda sig själv.

Detective chief inspector Barnaby kommer plötsligt skyndande: -Guldbersky, I'm afraid you are wrong!
If I may interrupt ... den kvinnliga personalchefen hade tidigare på morgonen just tagit en dusch, så makro-vredet var ställt på "off". Alltså måste hon aktivt ha vridit makrovredet på "on" så att makrofunktionen gick igång när Ingenbloggsson var instängd.

Försvarsadvokat Rolf Guldbersky: ...??? Ehh, jag ... ehhh ...
*går avsides, tar upp mobilen och slår ett telefonnummer*

*Riiiiing!!!!*

Skum snubbe i Ukraina: Babuschka?
Guldbersky: -No, you Playdoh-head, it´s your boss! Listen, have you ever heard of a guy called Barnaby?
Skum snubbe i Ukraina: Njet?
Guldbersky: Never mind. Get rid of him! He´s destroying my case. And tell Miss W that she has to stop watching english detective stories. If she likes Barnaby or England so much, she can f*cking move to Midsomer, but she´s not bringing the whole f'cking english policeforce into this blogg! Is that clear?!!??
Skum snubbe i Ukraina: Da.

Jämo till Bloggbladet: Den kvinnliga personalchefen har utsatt vår klient för grova hälsorisker. Hon har, utan att läsa manualen, lurat in honom i makrovågsugnen och makrat honom i hela 7 minuter, mot tillåtna 2!

Bloggbladet: Ingenbloggsson kunde inte ta bussen hem efter anställningsintervjun, utan fick beställa en taxi. Kombi.












*Namn och ålder på den utsatte arbetssökanden är fingerade då han önskar få vara anonym.

Detta är inte en kommersiell blogg, eller en blogg där man kan vinna trosor! Det är inte heller en modeblogg i dess vanliga bemärkelse där det står med vem jag druckit en kaffe Latte, och om mina nya jeans är från Cheap monday eller inte. Jag bär inte jeans och jag avskyr Stureplan (sorry).

Detta är en seriös politisk blogg som propagerar för ekologiska bananer, miljömedvetenhet och Konsums övertagande av världen. Bloggen lobbar också stenhårt för Wallenberg som statsminister. Om detta låter intressant är du välkommen i gänget med öppna armar! Om detta låter trist är du ändå välkommen så ska jag försöka tillgodose dina behov i den mån jag kan - konstruktiv kritik lämnas i kommentarsfältet nedan!

Förutom Statsminister-aspirant Fröken Wallenberg finns här några intressanta gästbloggare, till exempel:

Doktor Wallenberg

Ingenjör Wallenberg

Husmor Wallenberg

Manusförfattare Wallenberg

Tv-producent Wallenberg

Missbrukare Wallenberg

Låtskrivare och musikrecensent Wallenberg

Bokrecensent Wallenberg

Psykopat Wallenberg
Adolf Hitler

De flesta av dessa medverkande är röster i Fröken Wallenbergs huvud och brukar inte ställa till några större besvär, men för säkerhetsskull går hon i psykodynamisk analys på Neumann-institutet.

Om detta ändå inte är intressant kanske detta är hej då?  *Tår i ögat*  Jag hoppas jag inte gjorde dig alltför besviken ...

(Mer information om Viagraersättaren "Makrovågsugnen"  finns under kategorin "Makrovågsugnen, Hertiginnan och Kungahuset")



Jacob Bengtsson, frustrerad alkoholiserad och arbetslös ingenjör som lever på mammas fattigpension:

Det var faktiskt JAG som kom på idén till makrovågsugnen mången år sedan när jag satt och sippade på en ljummen Banco-cola och tänkte "det måste finnas ett sätt att snabbt kyla ned drycker, ungefär som man värmer mat i mikron fast tvärtom alltså.."

Jag känner mig utnyttjad och paranoid.

Fröken Wallenberg: Den funktionen finns ju redan i din befintliga Mikro. Men då kallas den "Orkim". Du vänder bara mikron uppochned och *simsalabim* så kan du börja kyla ned allt du vill. (Visste du inte det? Det vet ju ALLA! Som att det finns en back på bilen...)

Jacob Bengtsson, frustrerad alkoholiserad och arbetslös ingenjör som lever på mammas fattigpension: 
Jag sitter fortfarande och dricker ljummen läsk efter Fröken Wallenbergs instruktioner. Dessutom har jag nu en mikrovågsugn som är trasig.

Tack! Tack så jättemycket!

Valier: Fast, Jacob, kyla ner har väl motsatt effekt, sett ur Viagraperspektiv?

Fröken Wallenberg: Just det. Mikron i lagom acceleration gör saker heta. Ökar man accelerationen så har vi en Makro, resultatet blir både hett och hårt!
Undefär som att bilen kör framåt medan planet BÅDE kör framåt - och sedan lyfter!






Ingenjör Jacob Bengtsson har på senare tid försökt konkurrera ut makrovågsugnen med naturpreparatet "Stå-upp", samt kurser som han regelbundet håller, bland annat på puben Big ben.

"En sån där dam"
(Foto på ingenjör Wallenbergs irländska 16-åriga utbytesstudent Sinead taget av paparazzifotograf.)

Bloggbladet i eftermiddag: Ingenjör Wallenberg utvecklar sin Uppfinning Makrovågsugnen!

Idag på eftermiddagen blev det klart att Ingenjör Wallenberg fick igenom sitt patent "könsbytesknappen", vilket är en exklusiv tillvalsfunktion på Makrovågsugnen.
Karolinska institutet är mycket intresserade eftersom Makrovågsugnen erbjuder patienten ett både hormonfritt och oblodigt alternativ. Könsbyte genom makrovågsugnen är också ett mycket snabbt ingrepp och patienten kan gå hem samma dag.

Funktionen uppges uppnå bäst resultat på kvinnor som vill bli män då funktionen "omvänt makrande", - så kallat micrande - som skulle bli aktuellt för män som vill bli kvinnor ofta snarare resulterar i ett tredje kön: Detet.

En av de första relevanta frågorna som ställdes till Ingenjör Wallenberg när Viagra-ersättaren "Makrovågsugnen" var ny kom ifrån en av Doktor Wallenbergs försökspersoner Pappa C.  Han undrade över storleken på Makrovågsugnen ...



Pappa C: Mått: 1,5x2 meter. För att värma en standardlem?

Doktor Wallenberg: Vi brukar rekommendera den större storleken då komforten under själva makrandet också är av stor betydelse. Vi erbjuder visserligen en budgetvariant i storleken 0.5x.35 m - ungefär som storleken på en vanlig micro, men då måste man först avlägsna lemmen med ett snabbt snitt, och försökspersoner har ibland klagat på att det varit besvärligt, särskilt vid användande flera gånger om dagen. I hitechversionen däremot får hela mannen plats. Ungefär som i en duschkabin, och denna variant passar män med krav på det lilla extra.

Fördelen med dess likhet med en duschkabin är att flerbarnsfäder som bor trångt eller vill hålla hemligt för hustrun att han använder makrohjälpmedel, kan byta ut familjens duschkabin mot en fullsize-Makrovågsugn med "vattentillval". På Makrovågsugnar med vattentillval  finns en "omvridningsknapp" där man kan stänga av makrofunktionen och makron fungerar då som en helt vanlig duschkabin. Någon biverkning för hustruns del behöver mannen dock inte vara rädd för - även om han skulle råka glömma att vrida om makrovredet ibland - då flerbarnsmammor sällan hinner duscha mer än en minut per dag och alltså inte kommer upp i den verksamma dosen på två minuter.




Makrovågsugn i hitech-version med vatten-tillval. Finns i både
europeisk och asiatisk utformning.




Svårt att övertala hustrun till ett köp? En Makrovågsugn kan verka dyr och lyxig i anskaffandet och det kan vara svårt att övertala en ekonomiskt och praktiskt sinnad hustru att investera i denna hitechprodukt. Särskilt om hon inte känner till det verkliga syftet utan tror att det bara är mannens vanliga habegär efter allt onödigt tekniskt som finns på marknaden.
Så här gjorde pappa C ...

För tidig utlösning?

Här kommer (=ofrivillig ordvits) tips från coachen.

Du är man? Tänk: Jag är bäst! Jag fungerar! Och jag tycker tydligen att den här kvinnan är så brännhet att jag inte kan behärska mig! (Vilket är bra om hon är din fru men dåligt om hon är chefens fru.)

Du är kvinna? Tänk: Jag är bäst! Jag är übersexig! Och den här killen tycker tydligen att jag är så brännhet att han inte kan behärska sig! (Vilket är bra om han är din man men dåligt om han är en våldtäktsman).

Så här kan par rent praktiskt komma till rätta med problemet:

Man: Sup dig redlös.

Kvinna: Bär stora mormortrosor med hål i, ät massor av vitlök och håll ett föredrag om dina tidigare pojkvänners gigantiska --- CENSUR --- .

Så där ja. Om inte detta löser problemet, så ...

Denna fråga väcktes på Jacob Bengtssons kommentarsfält 19 april. Men då handlade det först om mördarsniglar ...jag vet inte om associationen är solklar?

Varför klagar män över för tidig utlösning?
Herregud, det är väl den finaste komplimang en kvinna kan få!

Då är det värre att komma för sent. Några exempel på vad för sen utlösning är:

1) Det är den som inträffar först när killen sitter på tunnelbanan hem igen.

2) Alternativt är på jobbet som högstadielärare och mitt i en lång utläggning om franska revolutionen.

3) Eller som inträffar när han några timmar senare just ställt sig upp och ska hålla tal ...

4) Den i bastun efter bandymatchen, vilket skulle kunna kännas lätt besvärande för lagkamraterna, som skulle kunna missuppfatta avsikterna.

Ja, listan kan väl egentligen pågå i en evighet?

Vilken situation skulle vara värst för dig?

Jag ser ofta mina muslimska/ irakiska grannar komma tillbaka från en shoppingtur. De har en shoppingvagn, som HAN drar. (Men det är inte det jag förundras över, han är ju starkare än hon - och kanske en obotlig gentleman?)

Nä, det jag lägger märke till är att hon alltid går bakom honom.

Ungefär så där som prinsgemåler måste gå tre steg bakom sin drottning.

Eller som ett barn som såsar minst fem meter bakom sin mamma eller pappa på väg hem från dagis, och föräldern måste stanna varannan minut, sucka, och uppgivet utbrista ett: "kom nu då!"

Jag försöker tänka efter. Går par på det viset ute? Har jag sett andra gå så? Näe, tror inte det. Man vill väl gå bredvid varandra, och kanske prata?

Nu finns det några alternativ:

1)      Hon känner sig som ett trotsigt barn och vill inte gå hem, för där väntar disk och matlagning?

2)      Hon är stum, han är döv?

3)      Han tror att han är Drottning Elizabeth och hon spelar med i rollen som prins Philip för att undvika familjegräl en vanlig vardagkväll? Grälen sparar hon till lördag då han försöker tvinga henne att gå till närmsta pub, dricka femton pints och ragga på flickor i sönernas ålder. (Eftersom de inte har några söner så får döttrarna - en flicka på 7 och en på åtta år - spela rollerna som prins William och prins Harry, vilket de tycker är kul förutom när 7-åringen som spelar prins Harry måste åka till Afghanistan och kriga ...)

4)      Eller är det något mysko som har med irakisk kultur att göra? Till exempel att han måste gå precis framför henne, så att de eventuella män med skumma avsikter som de möter, inte ser frun och frestas att vissla eller ropa: "Bruden, snygga lovikavantar!"

Punkt 4 tror jag minst på, för frun ser snarare ut som en liten rund gumma i tältliknande kläder än en hot babe. Men man vet ju aldrig ...

Eller nr 5:  Han har så dålig andedräkt att den sprids på två meters avstånd i alla riktningar, även ute i friska luften?

En dejtingsida med bara bloggare. Hur ska man annars hitta någon som förstår en? *









*Står ut med en?

Jag tror att världen har fått se början på en ny sorts otrohet, en otrohet man inte ska underskatta:

*Riiiing-mobilsignal*

Frk W, aningen irriterad: Hallå??!!

Snygg Herrbekant: Ringer jag och stör?

Frk W: Ja!

Något mindre snygg Herrbekant: Ehhh, ok. Jag stör alltså?

Frk W: Ja, ta det snabbt. Vad vill du?

Medelmåttig Herrbekant: Bara höra hur du mår.

Frk W, aggressivt: Jag mår jättebra, bara folk ville sluta ringa i min telefon! Det är som en växeltelefoni-station här!

Osäker Herrbekant: ... oj ... förlåt, det var inte meningen att ... vad gör du förresten...?

Frk W, otåligt: Jag bloggar förstås!

Skuldmedveten pytteliten Herrbekant: Åhh, jag förstår. Fick du blommorna jag skickade?

Frk W: Jo, tack, de var vackra. Och -------?

Herrbekant: Fick du mitt brev också?

Frk W: Tack, jag fick brevet, där stod ingenting jag inte redan visste.

Tillintetgjord Herrbekant: ... nä, jag vet. Jag ville bara skriva ... tyckte du om brevet...?

Frk W: Ja, ja ... du jag måste faktiskt fortsätta här nu.

Herrbekant: ... vi kan väl höras ...? Vi skulle ju gå på bio ...

Frk W: Va, jaha. Ja, ja. Nästa vecka ... eller månad. Jag hör av mig.

Herrbekant: ...

Frk W: Var det något mer?

Herrbekant:  Ja, ehh ... nä men du ska väl få gå tillbaka till skrivandet då ...

Frk: Bra, hej!  *klick*

Herrbekant: ... ehh, vi kan väl smsa.....jag...hallå? ... hej ... då?

Senare samma dag.

Väninna L: Hur är det med Herrbekant nu för tiden, har ni hörts?

Frk W:  Näe, han bryr sig inte om mig, det märks tydligt.

Väninna L: Åh nej, vad har hänt?

Frk W: Ja, han vet ju att jag bloggar, men han har inte kommenterat en enda gång!

Väninna L: Han kanske inte gillar bloggar?

Frk W: Men det är ju JAG som bloggar. JAG. Bloggen ÄR ju jag. I så fall gillar han inte mig!

Väninna L: Nämen så ska du inte tolka det.

Frk W: Hur ska jag tolka det då? Han skickade blommor till mig förra veckan, BLOMMOR! Trots att den dagens inlägg handlade om att jag inte hunnit handla på länge och att min mjölk var slut! Vad tänker han med? Han borde skickat mat!

Väninna L: Men det hade han säkert gjort om du bett honom.

Frk W: Vadå "bett", det står ju klart och tydligt i bloggen? Hur mycket mer signaler behöver en man egentligen? Han bryr sig inte om mig, det är det allt handlar om! Han älskar mig inte längre!

Väninna L: ...men lugn nu ... du är så dramatisk ...

Frk W, med fasa i rösten: Han kanske inte ens läser bloggen?

Väninna L: Jomen det kanske han gör.

Frk W: Näe, för jag fick ett brev av honom, och där stod bara hur mycket jag betyder för honom, att han vill träffas och att jag är vacker och underbar. Du ser, han älskar mig inte längre! J*vla karl!

Väninna L, lätt avundsjukt: Stod det så? Wow, men då så!

Frk W, argt: Vadå "Wow" !!??!! Han hade inte med en enda mening skrivit något om min blogg, eller tagit upp något ämne jag skrivit om i bloggen. Han hade inte skrivit att den är bra, att jag skriver kul eller nånting. Inte en enda komplimang! Bloggen kanske är dålig? Den kanske är värdelös, och han visste inte vad han skulle säga. *Gråten i halsen*

Väninna L, oroligt tröstande: Nej men, din blogg är ju jättebra ... det vet du. Nu är det ditt dåliga självförtroende som talar. Alla män är inte så bra på att ge komplimanger , så är det bara. Det betyder inte att de inte tycker om en.

Frk W, ynkligt: *Hulk * ... ok ...

Nästa dag.


* Riiiing *

Frk W, något disträ: ... ehhh, hmmm ...ja, hallå?

Herrbekant, glatt: Hallå! Mår du bättre idag?

Frk W, oförstående: Vadå, har jag mått dåligt?

Herrbekant: Ja, du var så arg sist vi hördes?

Frk W: Jo, förlåt.

Herrbekant, rar leende röst: Pms?

Frk W: Näe ... inte direkt. * Grunnar *

Herrbekant: Vill du äta middag med mig ikväll?

Frk W: Gärna!

Herrbekant, oförberett glad: Ok!!! Vid 18.00? Ska jag möta dig vid stationen?

Frk W, surt: Ska vi va hos dig?

Herrbekant: Ja, jag tänkte det.

Frk W, ilsket: Men, måste vi alltid vara hos dig????

Herrbekant, förbryllad: Näe, vi kan vara hos dig också om du vill ...

Frk W, nöjd: Bra! Här är adressen: http://frokenwallenbergsangrydiary.blogg.se/

Herrbekant: ... men ... det där är ju en bloggadress ...?

Frk W: Ja? Om du vill träffa mig så är det där jag finns!

En månad senare

Frk W: Mitt liv var ett kaos, och det tog för mycket tid. Det fick lov att bli ett slut. Det går inte att leva så där.

Väninna L: Nej, vad synd, men jag förstår dig. Sånt där tar för mycket tid.

Frk W: Ja, det var rätt beslut.
Väninna L: Jag kommer att sakna din blogg. Kan du inte skriva nån gång ibland bara?

Frk W: Blogg? Jag menar Herrbekant. Jag gjorde slut med honom. Det funkade inte, det var bloggen eller han. Och då upptäckte jag att det är bloggen jag verkligen älskar.

SLUT

Jag läser ofta (understatement) Joels Underbara blogg, och man kan lugnt säga att denne man (ehh?) inpirerar mig. Detta inlägg skapades från början i kommentarsfältet på hans blogg i hans inlägg "Bloggberoende " den 12 april 2008, och för dem av er som ännu inte läser hans blogg så rekommenderar jag detta varmt - för ett gott skratt förlänger livet!

EXTRA!  EXTRA!

Bloggbladet ikväll:
Fröken Wallenberg förlorade i Joels Underbara Bildtext-tävling!



Fröken Wallenberg som de två senaste dagarna vunnit både Silver och Brons i Joels Underbara Bloggtävlingar förlorade ikväll bland annat mot storbloggaren Jacob Bengtsson, men visade ingen ödmjukhet då hon rasande stormade ut från efterfesten som hon bevistat i endast två minuter. Detta bara för att ta med sig tre flaskor champagne och två fat hummer som hon ilsket hällde ned i en begagnad Konsumkasse. Hon sågs senare hoppa upp på en skateboard och åka i riktning mot sitt webbhotell. På vägen körde hon med flit över två paparazzifotografer och en chihuahua-hund som råkade stå parkerad utanför Innestället The Korean Corner i en rosarutig Gucciväska
Slut artikel.



*Riiiiing!*

Joels Underbara, på löjlig efterfest för tävling om bildrubriker: Hällöuw?

Frk W, väser hest i luren: Joels Underbara, jag vet inte vad Jacob och de andra betalade, BUT WE HAD A DEAL!

Joels Underbara: Frk W,  folk är helt enkelt trötta på er. Vad kan jag göra? Din duett med Pappa C är över!

Frk W: You will be sorry you ever made my acquaintance!!! *Klick*

*tar luren och ringer*

Skum snubbe i Ukraina: - Babuschka?

Frk W - No, you lettuce-head, it´s Miss W! Joel tricked me, and now he has to pay. Do you remember what we talked about?

Skum snubbe i Ukraina: Njet?

Frk W: You will get 25 000 euro, and Joels summervacation in Stockholm will be, as we planned, in the beautiful swedish archipelago - in concrete shoes!







Frk W: Dock har jag redan inTJÄNAT* ett annat GULD idag  ...  MOAHAHAHAHAHAHHAHAHA!    (*ofrivillig ordvits som förklaras imorgon torsdag ... )

Några frågor från oroliga beställare har inkommit på fax till Ingenjör Wallenberg som uppfunnit Makrovågsugnen (mer info om detta i tidigare inlägg.)

Fråga från Jonas Gunnarsson: Är Makron säker att använda? Jag är rädd att det blir lite som Hulken, att en viss kroppsdel, efter att ha makrats, blir stor och grön vid upphetsning.

Svar: Helt ofarligt om man följer bipacksedelns instruktioner där Doktor Wallenberg rekommenderar max två minuters användande högst tre gånger dagligen eller vid behov. Huruvida Makrovågsugnen ändrar även färgen är svårt att säga då produkten är ny på marknaden. (Det finns fortfarande plats i Wallenberg-institutets försökspanel!)

Fråga från Tumadre, ung småbarnsmor: Kan kvinnor också använda Makrovågsugnen i lustförhöjande syfte?

Svar: Det är inte nyttigt för kvinnor att använda Makrovågsugnen, då fler kroppsdelar än de önskade hårdnar till oigenkännlighet (se foto i tidigare inlägg!).

Effekten på kvinnor är dessutom ganska permanent, oavsett kort eller långt makrande. Jag säger ganska eftersom  långvarigt pizzaintagande framför tv-apparatur har visat på viss tillbakagång av effekten.

Fråga från Joels Underbara: Jag har råkat makra min granne lite för länge, och han har inte kunnat få på sig byxorna på tre dagar nu. Kan jag köra honom i micron och "omvända" processen?

Svar: Omvänt makrande, så kallat micrande, på män resulterar i permanent mjuk micro-skopisk lem, och bör undvikas i de flesta fall.

Joels Underbara:  Betyder det att alla män måste bestämma sig om de vill gå resten av livet med 2 meter flaggstång eller 2 cm daggmask?

Svar: Du behöver inte vara orolig, makrons effekt på män är inte permanent utan håller i ca fem timmar, så länge man inte överskrider två minuters makrande. Vad gäller grannen måste jag tyvärr meddela att han kanske inte har något val än att micra. Eller jo, han har som sagt två val. Jag utgår ifrån att han inte makrades längre än 24 timmar? Bieffekten på extremt långt makrande - över ett dygn - är att hjärtat förvandlas till sten, vilket tyvärr är helt permanent och går inte ens att micra.

Fråga från Steffen: Jag undrar varför det inte blir "ägg-effekten" om man skulle köra Linda Rosing i makron. Du vet, ägg exploderar ju om man kör dom i micron.

Svar: Du har inte läst Makrovågsugnens
bruksanvisning ordentligt! Micron gör att ägg exploderar, medan
MAKRON gör dem hårda som granit!

 



Wallenberg-Institutet tar ej ansvar för oönskade bieffekter som varnats för i bipacksedeln. Övriga klagomål tas emot dygnet runt på telefonnummer: 90 510

Modeorakel Wallenberg: Följande sorgliga historia ska vi ta lärdom av ...







Fröken Wallenberg stormar nöjt in i rummet till Närstående 2, viftar med en postorderkatalog och säger:


- Jag har beställt en kjol, titta! *Visar upp bild *

- Skicka tillbaka!

- Varför då?

- Du kommer inte se klok ut!

- Vad menar du?

- Det är jättedåligt det nya höga kjol- och byxmodet.

- Nämen det är ju jättesnyggt!

- Inte på dig.

- Taskigt!

(Närstående 2 suckar milt överseende)

- Det är för din egen skull. När det var extremlåg midja på kläderna så såg du riktigt normal ut, för då fick du faktiskt nånting som liknade en överkropp. Men i den där ... du kommer ju se ut som en ... som en ...

- Som en vadå?    *Orolig min*

- ... som en huvudfoting!

Kläderna gör kvinnan?

Modeorakel Wallenberg: Klä dig inte efter modet utan efter dina förutsättningar!

Igår bedrev jag ett litet sociologiskt experiment. I och med min lansering av Makrovågsugnen kontaktade jag tolv stora bloggar och skrev följande i deras kommentarsfält:

Nu kommer MAKROvågs-ugnen! Ny uppfinning som löser ett vanligt manligt problem! En vecka innan produkten är ute på marknaden och redan råder fullständig hysteri. Läs mer på min blogg! / Ingenjör Wallenberg

Eftersom texten inte direkt är att betrakta som reklam utan snarare viktig samhällsinformation så hoppades jag att de stora bloggarna skulle ta in mitt pressmeddelande. De flesta gjorde det också, och mer än så! Flera av dem hade storsintheten och ödmjukheten att själva besöka undertecknads obetydliga lilla blogg, bland annat Hertiginnan och Tumadre, och lämna en liten kommentar*!

Ett par av dessa bloggar läser ibland min blogg och jag läser regelbundet deras, till exempel Joels Underbara Blogg och Jockes Antiblogg.

*I några fall tog jag bort kommentaren efter min läsning om den bara var riktad till mig eller endast innehöll svaret på något jag frågat om i deras egen blogg. Jag brukar göra så ibland för att hålla kommentarsfältet så begripligt som möjligt för att andra läsare ska kunna hänga med.

Hur som helst: EN stor modeblogg utmärkte sig genom att INTE  ta in mitt pressmeddelande: Blondinbella. Och när jag en stund senare försökte på nytt att lägga in mitt meddelande, så kom jag inte ens in på hennes kommentarsfält!!! Antingen är det något allvarligt fel på hennes sida, den har ju alltid varit lite trög (obs. ofrivillig ordvits!) eller så har det ofattbara hänt: Blondinbella har blockat Fröken Wallenberg!!!

Kan det ofattbara vara sant? Vägrar hon ägna bloggar, som inte uppenbart tjänar hennes egna syften den minsta lilla uppmärksamhet? Är hon för egoistisk och självupptagen för att ens märka världen utanför? Eller ser hon Wallenberg som ett hot i bloggvärlden?

Blondinbella, om du ser detta får du gärna dementera! Jag vill inte tro ont om människor, men det ser faktiskt inte lovande ut detta!

Blondinbella, om du är rädd för konkurrens från Fröken Wallenberg så säger jag bara som så: Gårdagen var ett undantag. Visserligen sköt mitt besöksantal i höjden igår, men det torde vara tämligen tillfälligt. Jag har en liten trogen läsarskara som blivit som en familj. Vi stöter och blöter vardagen tillsammans och vår gemenskap är som isberget: det mesta händer under ytan (läs: i kommentarsfälten).

För alla eventuella nya läsare som alltså tillkom under gårdagen: Detta är inte en kommersiell blogg, eller en blogg där man kan vinna trosor! Det är inte heller en modeblogg i dess vanliga bemärkelse (sorry). Detta är en seriös politisk blogg som propagerar för ekologiska bananer, miljömedvetenhet och Konsums övertagande av världen. Bloggen lobbar också stenhårt för Wallenberg som statsminister. Om detta låter intressant är du välkommen i gänget med öppna armar! Om detta låter trist är du ändå välkommen så ska jag försöka tillgodose dina behov i den mån jag kan - konstruktiv kritik lämnas i kommentarsfältet nedan!

Förutom Statsminister-aspirant Fröken Wallenberg finns här några intressanta gästbloggare, till exempel:

Doktor Wallenberg

Ingenjör Wallenberg

Husmor Wallenberg

Manusförfattare Wallenberg

Tv-producent Wallenberg

Missbrukare Wallenberg

Låtskrivare och musikrecensent Wallenberg

Bokrecensent Wallenberg

Psykopat Wallenberg
Adolf Hitler

De flesta av dessa medverkande är röster i Fröken Wallenbergs huvud och brukar inte ställa till några större besvär, men för säkerhetsskull går hon i psykodynamisk analys på Neumann-institutet.

Om detta ändå inte är intressant kanske detta är hej då?  *Tår i ögat*  Jag hoppas jag inte gjorde dig alltför besviken ...



... som en liten tröst kommer jag frångå mina vanor och presentera ett seriöst MODEBLOGGSINLÄGG om en timme! Välkommen då!

Eventuellt kan det stora besöksantalet på min sida igår ha haft med att jag vann silvermedalj i Joels Underbara Löpsedelstävling. Tävlingen och lanseringen av Makrovågsugnen råkade nämligen sammanfalla. : O

Många potentiella köpare har hört av sig och frågat om makrovågsugnen även fungerar som lustförhöjande faktor på kvinnor, men här sänder företaget "Wallenberg INC" ut en allvarlig varning:

På kvinnor leder biverkningar till att brösten också blir stenhårda - flera kvinnor har prövat med negativt resultat: Linda Rosing, Natasha Peyre och Victoria Silvstedt.










Rykten gör även gällande att en man kallad "tävlingryttaren" ignorerade bipacksedeln och stannade i makrovågsugnen alldeles för länge - under två hela dagar mot rekommenderade två minuter - i hopp om ett bättre resultat - varpå mannens hjärta förvandlades till sten.

Idag när jag tinade upp bröd i mikron så upptäckte jag något häpnadsväckande: Brödet blev stenhårt! Vad är det som händer i mikron egentligen?

Men framförallt: Kan man slå mynt av det?

Viagra släng dig i väggen! Nu kommer en metod för män som tänker på hälsan och inte gillar att knapra konstiga piller för de eventuella biverkningarnas skull. Grattis alla män!
(En prototyp på 1,5 x 2 m är byggd och frivilliga försökspersoner kan anmäla sig i kommentarsfältet här under!)

/Med hälsningar, Doktor Wallenberg

Jag är inte frisk, det står allvarligt till med mig. Igår lyckades jag avstyra besöket hos närstående 3 för att kurera snuvan, och "vann" flera timmar. Mycket behövdes göras, men vad gör jag? Springer ivrigt  till datorn för att blogga förstås! Och detta fast jag jämrar mig inombords under tiden! Hur sjuk är jag tror ni? Inte i snuvan alltså, utan i huvudet? 

Detta stod på att-göra-listan:

* Röja alla golv för att komma att dammsuga - sedan dammsuga

*Boka tvättstugan - sedan tvätta. (Eller i värsta fall sno någon annans tvättid)
*Sortera återvinningen - sedan gå iväg med återvinningen

*Köpa söndagsbilagan till Närstående 3, (så hon inte blir Vargen imorgon om den tagit slut.)

*Städa kattlådan (eller slänga den kanske är enklare? Eller slänga katterna?)

*Prova postorderklänningar - skicka tillbaka klänningar jag inte vill ha

*Leta deklarationsblankett - deklarera titta på den, sucka och sedan boka in 5 maj kl. 23.59 i kalendern som vanligt.

*Sortera min egen vikt i lösa papper som står i kassar i garderoben och i sovrummet.

*Ringa tio vänner som tror att jag är död.

Då inträffar en katastrof ett mirakel - "Ask-sidan" med de blå bokstäverna visas. Ni vet den från Google. (Aka Page-not-found). Bloggportalen får en blackout och ingen åtkomst till publiceringssidan är möjlig. Jaha, säger jag och inser att magsäcken imploderat till ett svart hål. Dags för mat? Kanske diska samtidigt?

Simsalabim - ett par timmar senare är lägenheten fräsch och städad. Skräp och smuts puts väck! Vilken tur att portalen tog en tupplur! Det var "en herrans välgärning" som min gamla Närstående 4 skulle ha sagt!

Herrans välgärning?

Kvällen innan hade jag jobbat och sedan skrivit bloggar, alltså suttit vid datorn hela dagen och blivit bra mosig i huvudet. Jag hade därför dyrt och heligt lovat mig själv att jag äntligen skulle försöka varva ner framför tv´n istället de sista timmarna innan läggdags och det är precis vad jag säger till bekymrad Väninna L när hon oroar sig för att jag inte vilar tillräckligt:

Telefonsamtal

Frk W: Nämen du, vi kanske ska sluta prata då, klockan är 19.48 och jag hade tänkt se ett program klockan åtta.

Väninna L: Ok, vad bra. Jag tror jag ska se George Clooney-filmen lite senare.

Frk W: Jag med faktiskt!

Väninna L: Kul! Trevlig kväll!

Frk W: Tack, du med!

*Klick*

Frk W tänker: Vad duktig jag är, jag ska se på tv ikväll, inte blogga! Ok, klockan är nu 19.51. Alltså kan jag blogga i hela nio minuter till!

19.59

Nu borde jag sätta på tv´n. Snart.

20.14

Äsch, jag behöver inte se början.

20.33

Vad var det för ett program? Har glömt vad det skulle handla om.

20.41

Det räcker ju med att jag ser någon av långfilmerna. Det var ju Sk*tbra filmer ikväll, typiska Frk W-filmer! Få se nu: Kl. 21.30 Intolerable cruelty med George Clooney och Catherine Zeta-Jones, mmm kan bli mysigt. En må-bra -film. Eller The human stain med Anthony Hopkins och Nicole Kidman - älskar båda skådisarna!!!!  Eller: En Officer och Gentleman med Richard Gere? Nä, den slutar för sent, kl. 2.05

Kl. 21.42. 

J*klar, filmen har ju börjat, men jag måste bara kolla om Valier ...

Kl. 22.10.

Kanske får bli den andra filmen istället? Börjar 22.25. kan blogga en kvart till alltså. F*n det här går ju bra! Jag har kontroll!

Kl. 22.31.

Sk*t, nu har den filmen också börjat! Men, början är ju inte så viktig?

Kl. 23.53.

Slutet är viktigast ...den slutar 0.10. Det är ok, 17 minuter film. Bra ... ska bara kolla om nån mer kommenterat, går jättefort ...

Kl. 3.00 ... Fröken Wallenberg bloggar ... och ryggen börjar krokna ...

... snart se på tv ... varva ned. Kanske Mc Gyver går nånstans ... snart ... ska bara ...

Kl. 3.17.  Fyllesvamlar som en drucken, av trötthet ....

Jag är så trött, buhuuu .... känner mig konstig ... måste gå och lägga mig ... ska bara kolla om Neumann lagt in något mer ... nähä, det kanske är lite sent nu ... hon sover väl, suck. Ska också sova nu ... ska bara ... sover Pappa C också?  Jaha ... men Joel då? Det är väl dag i Australien? * scrollar i favoritlistan och försöker pricka rätt som en drucken kastar pil* ... oj, jag missade med musen igen. Jag ser visst dubbelt ... varför missar jag hela tiden? Nä nu hamnade jag på favoriten under: Konsums hemsida. Skriver ett inlägg på deras konsumentsida: Tjeeenaaa ... jag gillar er så j***vla mycket ... vet ni det? Jag schöööper ... nä? Hur stavas det? Jo, köper ...  jämt era varor ... juss de ... jag vill kraamaa ... äsch. Vi ses ...  Försöker med Joels blogg igen men handen har ofrivilliga tröttdarr och ögonen tittar i kors, *musklickar på favoriten över istället * = "Vägen till mannens njutning" ...?

Oupps! *panikrabblar*... Näe så stod det inte alls, bingo bingo det där såg ni inte, glöm bort, glöm bort! *stryker över*  "Vägen till mannens njutning" (J*klar, måste plocka bort den där ur mina favoriter, tänk om nån råkar se!) ...greppar musen igen och ... (Nej Joel - Inte den musen! )

Bröööööl .....di, din da dong!

Frk W: ?????

Monitor: Blå färg med texten "loggar ut". Fröken Wallenberg var för trött för att argumentera. Och för trött för att ens fråga sig vad som hände. Kanske blev datorn trött? Kanske var datorn en sträng mamma? Eller var det  - något annat? Detta var inte frågor som Fröken Wallenberg ställde sig just i denna sena timma. Därtill var hon alltför degenerad.

Frk W, knappt en daggmasks intellektuella nivå nu: Hmmm, vad gör 'en?  Ja ja, det var väl lika bra. (Uppgivet, och en aning lättat) Då går jag väl och lägger mig då ... * Lufsar lydigt mot badrummet* (Missbedömer avståndet i dörröppningen och dunsar i väggen på vägen.) Ajjj! Vad i helv ... ja ja, suck.

Kl. 3.29 Ramlar ned i sängen.

ZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzz --------------------

SLUT

Jag börjar faktiskt undra om det var en signal från Gud? Inte bara en signal förresten, ett regelrätt ingripande! Han stänger av min dator. Och nästa dag stänger Han ned hela blogg.se:s portal - för min skull. Han tar sig tid med lilla mig - fast han har 9 miljarder andra att tänka på! Nej kanske fler? Alla döingars själar också? Alla änglar? De sitter säkert i många möten och så, kanske stora konferenser, med Jesus, Ängeln Gabriel och lite andra viktiga ministrar. Då kommer Guds sekreterare inspringande och säger att det är "urgent". (Men, varför skrev jag på engelska nu? Vilket språk pratar Gud? Ha ha, vad dum jag är, ALLA förstås. Men ... privat? Vad pratar han då, sitt modersmål? Nej, vad säger jag? Han har ju  ingen mamma. Eller har han det? Vem är det i så fall, är det nån man känner? Jag har aldrig hört talas om någon mamma. Ingen annan religion har pratat om Guds Moder heller vad jag vet. Jesu Moder har man ju hört talas om ... men Jesu farmor? ... oj ... det här känns för svårt för mig ... jag får ont i hjärnan ...) * Grubblar sönder mig *

- Bryt! -

I alla fall, ... sekreteraren säger alltså - på Gudspråket - att lilla jag är i knipa, och Gud avbryter genast det han håller på med! Han lämnar rummet för att undsätta mig! Min hjälte!

Han räddar mig i sista sekunden när han tycker att det håller på att gå för långt genom att stänga ned hela Blogg.se-portalen! Bara så där ... utan att ta hänsyn till alla andra bloggare som duktigt sitter och bloggar på andra sidan jordklotet, mitt på ljusan dan. J*drans Stepfordwife-bloggare!

Jag har faktiskt inga ord.

Om man bara kunde gå in i den lilla bilden där hon cyklar, och hämta henne ...

Obs! Detta är ett seriöst inlägg och alla dubbeltydigheter är rena tillfälligheten!

  Om man klickar på Ärkeängeln Gabriel i texten så förstår man varför Fröken Wallenberg faktiskt inte har någon pappa.

En saga i många avsnitt av Fröken Wallenberg

Berättarröst (Valier.se): Det var en gång en liten flicka som hette Bloggluvan. Hon gick varje vecka till Mormor med en korg fylld av förnödenheter, lite vin och kanske en hembakad kaka. Men framförallt Dafgårdskartonger (ibland Findus Värdshus eller Kökets Utvalda också)

Tyvärr är Bloggluvan fortfarande sjuk och nyser så taket lyfter och väggarna skakar, så hon vet inte riktigt hur hon ska ordna detta. Om hon INTE åker idag så kommer Mormor att förvandlas till Vargen, och Bloggluvan är mycket rädd för vargen.

I korgen (läs shoppingvagnen) ligger till exempel följande:

2 flaskor Perle Rose

6-9 enportions matkartonger

100 Stora Frukostägg i hundrapack

200 ton rimmad lax i skivor

2 små Bananer

Ibland blir det ganska tungt i shoppingvagnen och då tänker Bloggluvan att det är skönt att Mormor åtminstone äter lunchen varje dag på pensionärsrestaurangen. Bloggluvan gör därför allt för att Mormor inte ska bli portad därifrån, något som ständigt är överhängande då Mormor förvandlas till Vargen både nu och då och hotar att äta upp de andra pensionärerna.

Middagskartongerna räcker 6-9 dagar

Äggen räcker 5 dagar

Rimmade laxen räcker två dagar

Perlerose-vinet räcker en halvtimme

De små bananerna hittas efter två år av personalen, gömda och mumifierade bakom mikron

Momor försöker alltid få Bloggluvan att leverera mer vin än veckoransonen på två flaskor. Det tycker Bloggluvan inte verkar nyttigt för mormor så hon har ett fasligt sjå att hitta på ursäkter och snirkla sig undan detta.

Möjliga ursäkter:

1) Bloggluvan får ont i armarna av allt släpande.

2) Perle Rose var slut på Scheele-systemet eftersom den plötsliga vårvärmen på hela 8 plusgrader gjorde att alla yrkesarbetande mellan 15 och 55 ville sitta vid Klarakyrksparken och picnica efter jobbet.

3) Systembolaget har sålts till Frankrike och fransmännen plockade bort Perle Rose ur sortimentet som hämnd för att svenskarna aldrig kunde lära sig att uttala namnet rätt
(= utan apostrof på sista e:et).

Fler ursäkter mottages med tacksamhet i kommentarsfältet!

En gång lurade mormor hemtjänsten att skaffa henne ett 750 liters akvarium och fylla det med Perle Rose. Mormors motivering löd: "Jag ska återskapa Röda Havets naturliga miljö och har beställt tropiska fiskar från Egypten på internet". När personalen gått tog Mormor snabbt fram sitt största sugrör ... 40 minuter senare slocknade hon nöjd i fåtöljen och sov i 14 dagar.

Bloggluvan blev mycket arg på hemtjänsten den gången därför att hon tyckte att de kunde ha räknat ut att Mormor inte talade sanning - Mormor har ju faktiskt inte internetuppkoppling!

Lilla Bloggluvan försöker få Mormor att äta Kökets Utvalda så ofta hon kan eftersom dessa rätter är utan transfetter och lite nyttigare, men det är lite knivigt (ofrivillig ordvits) ty dessa rätter består ofta av två askar inuti kartongen. En mindre ask också som kan innehålla lite bröd eller fruktmousse och som ska brytas av innan den stora asken ställs in för mikrovärmning.

Att bryta av en ask är "besvärligt" tycker Mormor. Mormor tycker inte om besvärlig matlagning. Matlagning ska vara enkelt. Mormor har talat.

Nu gruvar sig Bloggluvan lite för att lyfta luren och släppa bomben: att Mormor kanske måste vänta med sitt vin till måndag eller tisdag! Mormor kommer definitivt att förvandlas till Vargen.

Kan inte Jägaren komma och skjuta Vargen, undrar ni nu? Jo, kanske. Det finns nog många av Bloggluvans Herrbekanta genom åren som villigt skulle ställa upp, problemet är bara detta:

Avslöjande! Närstående 3, Mormor och Vargen - är samma person!!!!

Och Mormor och Närstående 3 är ganska kul och trevliga personer. I alla fall mot Bloggluvan. Eller kanske BARA mot Bloggluvan. Eventuellt mot Närstående 1 och 2 också. Men vargen lurar ständigt bakom hörnet ...

Bloggluvan suckar och gör sig i ordning ...

Förtydligande: Bloggluvan suckar, gör i ordning korgen, packar ner vinet och klär på sig. Hon är redo med många näsdukar i fickan och mössa på huvudet ...

Varning: Större delen av Gröna Linjen kommer ikväll att utsättas för en svår smitthärd. Allmänheten uppmanas använda heltäckande skyddsoveraller som kan hämtas på Statens Strålskyddsinstitut.

Kl. 18.00. Hallå, hallå. Ett meddelande till våra resenärer: Gröna linjen är avstängd pga av vagnfel orsakad av okänd explosion som uppmätte hela 13 på Richterskalan och en decibelnivå på strax över 1 500. Vi beklagar detta men ersättningsbussar har redan börjat rulla ...

Kl. 18.30 Radio Stockholm: En svår bussolycka har inträffat på Bergslagsvägen mellan Råcksta och Vällingby då en buss plötsligt sprängdes i luften. Polisen utesluter inte terrordåd. Chockvågorna kändes ända till Drottningholmsslott och Hans Majestät Konungen meddelar att hovet är - skakat!

Förord:

Fröken Wallenberg är arg igen. Och det var minsann inte igår känns det som.

Det var även länge sedan jag skrev ett inlägg om något som har med den riktiga världen att göra och inte bara med Wallenbergs lilla lägenhetsvärld (eller den kaotiska inre värld som är överbefolkad av galna demoner i Wallenbergs huvud.

Jag brukar inte vara offentligt arg. Ni kanske inte tror mig men jag är egentligen en vänlig själ som är artig och trevlig mot min omvärld IRL.

Spydig kommentar från Närstående 2 så att jag besparar henne besväret:

Närstående 2: Jo visst. Som när du blir helt rabiat när någon har fötterna på sätet eller röker på inomhusperrongerna, då? Vad kallas det? Rar och gullig?

Svar från Fröken Wallenberg: Det räknas inte. Då är jag arg i uppfostringssyfte, med ett tydligt mål som är för allas bästa. Vem ska annars uppfostra alla ohyfsade människor med stora egon här i världen?

Jag är vänlig!

Men tyvärr finns det inga vittnen här i min blogg för det verkar faktiskt inte vara en enda (!) av mina vänner som läser min blogg (var är ni?).

Jag tycker att man har rätt att vara arg och ingripa om någon är uppenbart egoistisk, hänsynslös eller elak. Men ibland är det svårt att tyda handlingens art. Ibland kanske personen bara är dum. Dum som i ointelligent alltså.

Men så här dum kan väl ingen vara? Rena rama IQ resväska ...

Berättelse:

Idag var jag tvungen att gå ut, fast jag inte är frisk. Det var nämligen helt öde vad gäller ätbara ting i mitt hem - borträknat husdjuren (kan man äta silverfiskar förresten? De ser ju ut som små strömmingar. Fast oj vilken fångst som krävs för att bli mätt!) 

Hursomhelst var scenariot inte välvilligt för någon som vill hinna bli frisk till gurun Jacob Bengtssons ståupp-trädande imorgon kväll ...

(jacobbengtsson.blogg.se)

Scenario
Plats: Iskall t-banehall

Status: Förkyld strax under febergräns och 9 minuter kvar till tågets inkommande.

För att inte behöva stå mitt i det iskalla draget i nästan tio minuter så flyr jag in i Pressbyråaffären en stund. Och för att döva mitt skuldmedvetna samvete för att jag utnyttjar Pressbyråägarens värme, så handlar jag en vara (fast jag just kommit från Konsum och redan har en överfylld shoppingvagn med varor). Jag gör detta för att jag då blir kund "och har rätt att stå där". Inte för att jag vet om det finns regler, men det känns bättre, trots att jag vet att många andra i affären också bara sökt sig in för värmens skull. Fast dessa andra köper ingenting, de ställer sig och läser ägarens tidningar gratis istället.

När det är tre minuter kvar så rullar jag ut min blytunga vagn och börjar gå mot den större vagnspärren. Just när jag ska passera så blir jag genad av en hel hord små människor. Eller åtsidanknuffad faktiskt. De bara tränger sig förbi utan genans. (Hade de varit svenskar så hade jag sagt något, men nu var de inte det, så jag höll mun, annars kanske folk tror att man är rasist.) "Inte hela världen", tänker jag, så jag väntar tills de är förbi och börjar gå mot hissen. Det är då som jag med fasa inser att de också ska med hissen. Tusan också! Nu missar jag tåget och måste vänta tio minuter till (och kanske köpa en till vara), bara för att de är så många.

Men det kanske går, alla kanske får plats? Så jag väntar tålmodigt och ser barn efter barn troppa in i hissen och sedan en barnvagn, en resväska och två mammor i ca 40-årsåldern. När detta är gjort är hissen full. Ingen plats för mig alltså, och som alla vet så är tunnelbanehissar inte direkt något som Christer Fuglesang skulle lifta till Venus med, så det står helt klart att jag inte kommer att hinna med tåget om jag måste vänta tills hissen kommer tillbaka igen.

Jag tittar lite bedjande på familjehorden, och hoppas att de ska förstå vinken och att några ska kliva ur och ta trappan. Men nej. De ser bara irriterade ut för att jag fortfarande håller upp dörren.

Konstigt, tänker jag, varför ska alla ta hissen, är de handikappade? Näe, verkar inte så. Jag tittar närmare: Det är två till synes fullt friska mammor i 40-årsåldern, en barnvagn och en resväska på hjul samt 7 barn som inte har gipsade ben. Varav en tonåring! De andra barnen är inte pyttesmå heller, till och med den minsta på cirka fem år skulle kunna ta trappan, jag menar, det var väl ändå med hjälp av fötterna som ungen tog sig till tunnelbanestationen?

Jag gör en snabb överslagsräkning i mitt huvud och tänker att det egentligen bara är barnvagnen (med innehållande barn) samt resväskan plus ett stycke medföljande mamma som verkligen har ett hissbehov - vilket betyder att den andra mamman och hela 6 till synes friska ungar skulle kunna ta trappan istället! Men detta var inte alls vad jag krävde.

Nu börjar ni undra hur i hundan nio personer med barnvagn plus resväska får plats i en liten tunnelbanehiss? Svar: de var asiater, men eftersom Fröken Wallenberg bara är marginellt större än en asiat, cirka 52 kilo mot deras 42, så hade det räckt med att tonåringen (min storlek) tagit en åttaåring (min vagns storlek) i hampan och knallat.

Därför säger jag med ljuv och vänlig röst: Kan inte någon av er ta trapporna så att jag och min vagn får plats? Jag pekar på vagnen, som är proppfull och omöjlig att lyfta, ännu mindre bärbar nedför en trappa.

Deras reaktion? De stirrar på mig som om jag snarare sagt: Kan jag få sälja era barn över internet?
De bara stirrar och svarar inte ens.

Jag blir helt ställd. Förstår de ens svenska? Men ingen säger något i stil med  "no speak swedish" heller, de bara tittar på mig som om jag vore en blottare med vapnet i min hand. Jag tittar stint på mammorna och säger igen: Snälla låt mig åka med, jag hinner inte med tåget annars. För säkerhets skull: Pleeeease, can one or maybe two of you take the stairs so I can take the elevator with my heavy luggage? Den närmaste mammans kyliga svar på ganska fläckfri svenska: Vi hinnel inte hellerl med tåget om du hållel i döllen. Släpp döllen!

Jag tänker: Förbannade J*vla människor, jag ska äta era ansikten! Men säger väluppfostrat med ett rart leende: Måste alla ta hissen, det är det jag undrar?

Mamman: Vi vill åka tillsammans.

Jag: De flesta av er behöver ju inte ens åka hiss? Här börjar jag förtvivlat använda kroppsspråket också och prata extremt långsamt. Jag försöker regissera och omorganisera: Kan-inte-du-JA DU!-till exempel (pekar på tonåringen) ta trappan (pekar mot trappan och "knallar" med fingrarna), så kan JAG här (pekar på mig själv) åka som har en tung vagn? (pekar på vagnen och visar hur full och tung den är).

Nu hade jag gjort allt jag kunde, och även om de skulle vara ganska så förståndshandikappade eller bara läst pratkursen och skippat hörförståelsen i "svenska för invandrare", så borde de ändå kunna förstå vad jag menade. Jag menar, jag lyckades faktiskt en gång boka ett gästrum i Grekland av en halvdöv kvinna som inte talade ett ord engelska (och jag ingen grekiska tyvärr), och allt flöt fint med lite kroppspråk. Och detta fast det fanns försvårande omständigheter som att jag 1) inte skulle ha rummet förrän en vecka senare. 2) skulle komma efter att de låst för natten och 3) dessutom bett om en väckarklocka.

När jag nervöst anlände en vecka senare i beckmörkret, långt från all civilisation, så stod den 105-åriga dövblinda tanten där i nattlinnet, vid ytterdörren, och väntade - med en liten väckarklocka i handen. Jag nästan grät! Och kramade om henne.

Tillbaka till storyn och asiatfamiljen.

Reaktion: Fortfarande inget svar, bara ogillat stirrande!

Jag vill inte peka ut någon folkgrupp, men kanske var de Koreaner? Är man buddhist i Korea? Dessa människor var inte buddhister! Snarare var de en skock får, moderater eller Texasbor. Eller i trotsåldern.

Det är nu Wallenberg blir - uppfostrande - arg. Tänker: Är de verkligen så egoistiska, det kan inte vara sant! De låter mig alltså missa tåget bara för att "alla i sällskapet ska kunna åka hiss tillsammans", och ingen kan vara ifrån skocken ens i den j*dra minut som det tar att gå nedför en trappa!

Eller förstår de inte vad jag menar? Är de så dumma? Allihopa? Så dum kan väl ingen vara?

Grrrr, IQ-resväska!

Plötsligt blir jag Percy Nilegård-ilsken och säger hetsigt: Ok! Då gör vi så här ... JAG tar trappan och NI tar min vagn!

Och så kör jag in min vagn rakt över deras fötter med ett: Vi ses därnere! Sedan smäller jag igen dörren om deras gapande munnar och lubbar nedför trapporna för att hinna rulla ut min vagn själv "och inte vara till besvär", för dessa uppenbart ogina människor.

Tyvärr hinner jag inte riktigt ända fram, så den ena mamman börjar rulla ut min vagn med stor indignation. Utan en blick på henne tar jag vagnen med en knyck på nacken. Sedan rullar jag in i tåget, medan hela asiatiska kontinenten tittar på mig som om jag just kissat i deras hiss.

SLUT berättelse.

Ja, vad säger ni? Gjorde jag fel? Var jag oförskämd?

I Wallenbergs värld gör Wallenberg naturligtvis alltid rätt - men i er värld?

Det hade förmodligen gått bättre om jag bara frågat resväskan istället. Man ska inte underskatta resväskors intelligens. Den hade nog förstått direkt och välvilligt börjat studsa nedför trappan så gott den förmådde ...

När man bloggar, eller för all del sitter helt uppslukad framför datorn av andra skäl, kan man råka ut för lite jobbiga IRL-incidenter. Oftast i samband med matlagning. Mat är något man inte kan frångå, det måste skötas på något sätt. Men tankarna ligger någon helt annanstans, så detta är vad man råkar ut för:

Gröna ägg som kokat i en timme

Rostat bröd som hårdnat till okänd bergart

Glass blir en pöl

Potatisen kokar torrt och blir - efter fyra timmar - bakpotatis i kastrullen istället, visserligen gott men kastrullen är förstörd

Dagens meny

Frukost:

"Hemmagjorda skorpor" med ost som börjat svettas, och "följer med" när man försöker hyvla den. Rumstempererat smör.

Beskt toxiskt te som dragit i 28 min, (uppvärmt i mikron)

Fil som gick ut den 27:e, och som jag inte ville äta för två dagar sedan, men som idag "lyxade till det" lite.

Lunch:

Ett grönt ägg, kvar från frukosten, som jag glömt bort att jag kokat. (Igår gav jag det gröna ägget till katten och kokade ett nytt, men idag hade jag bara ett kvar och jag vördade min gröna juvel som en -ja, en juvel förstås ... nej Joel, jag infattade det inte i en ring ... ) Eller vördade? Jag slukade det i två glupande tuggor helt enkelt - utan äggkopp. Bästa sättet att äta ägg, mums. (Och var hungrig och ville tillbaka till datorn.)

Ett annat välkänt fenomen när man arbetar hemifrån är att man äter samma mat tre dagar i rad för att man inte vill lämna datorn och gå och handla

Det sistnämnda har jag just gjort, och synden straffar sig själv för nu har jag feber och kan inte handla och matförrådet börjar sina - igen.
Det är då man börjar uppskatta saker man inte skulle se åt annars och som står längst inne i skafferiet ... Bulgur!

Tidig middag, då lunchen var anorektisk:

Bulgur (!!!) med Konstig Experiment-röra (=här röres allt ned som finns till hands och som inte har en dödskallesymbol stämplad på etiketten. Jif, Häxans metallputs och Joels begagnade strumpor bör undvikas. Men grönsåpa kan i undantagsfall gå. Kan bli lite olika från gång till gång, och med varierande resultat.)

Dagens ingredienser:

Bulgur - som jag aldrig skulle ta i med tång annars eftersom det är emot min politiska övertygelse!

Broccoli

Gröna ärtor

Gul lök

Kidneybönor

Tzatziki (kvar från påsken, ätbar - hurra!)

Cantadou pepparrot (också kvar från påsken)

Gör:

Häll ner allt i bulguren, mojsa om och ät

Nödutgång:
Om röran blir oätlig - ge upp och ät kakor till middag

Dagens recension - Guide Michelin? Nej, men: WWW

Gott? Tja, inte helt oävet. Jag blev mätt och det var huvudsaken just idag.

"Kraven anpassas efter tillgångarna" är ett uttryck som härmed visar sig vara sant.

Gratis slutsats på köpet gällande det mänskliga psyket: Med tanke på  min positiva matreaktion så utgår jag ifrån att jag även skulle acceptera att vara på en öde ö med Blondinbella som enda sällskap. Jag menar ... om jag nu inte har ett val, så kanske hellre det? Hellre det än att vara helt ensam i ett år. Eller sju. Medan man väntar på att Fredag ska komma. (Fredag ska se ut som Tävlingsryttaren, förresten)

Den sista anhalten mot undergång och självförnedring, och något som ifrågasätter en fanatisk bloggares förnuft är att:

... man dricker sprit till middagen. Inte för att man vill utan därför att man är törstig och barskåpet är närmare än vattenkranen, och man är "mitt inne i något", och inte vill gå ifrån.

Till slut har man bloggat bort alla sina vänner också. En efter en droppar de av. Kanske lika bra det? Jag kunde ändå aldrig bjuda hem någon, hade det aldrig respektabelt nog. Och det var så besvärligt att hitta en tid som skulle passa alla, årskalendrarna vara fulla redan i januari så man måste boka år i förväg för minsta biobesök. I bloggen däremot går man bara in och säger hejsan! Alla är där, alla är glada att se en, och ingen behöver ha välstädat.
Alla kommer dessutom in överallt och ingen behöver falskleg. Dyra inträden finns inte heller. En perfekt värld? Ja.

Men framför allt ... i bloggvärlden kan man ljuga och överdriva hur mycket som helst. Inga bevis finns. He he he.

Så vem vet, IRL kanske innehaverskan av denna blogg är en välartad allvarlig Stepfordwife klädd i rosa Guccidräkt. En platinablond värdig lady som är 1.73 lång, läser damtidningar National Geographic och Dagens Industri samt ser börsnyheterna på tv för att hänga med i sin makes* spirituella konversationer - och som aldrig behöver plocka undan lösa föremål när hon ska damma sina dammfria ytor.

*Tävlingsryttaren

Däremot laddar hon ned grov porr på sin dator. Något som Fröken Wallenberg aldrig skulle göra. Därtill är hon för oskuldsfull.

Det var hemskt, för jag visste inte vad jag höll på med.

Jag hade "glömt" att amma de första dagarna. När jag kom på det, och tittade ner i vagnen, så låg babyn där ändå och skrattade emot mig. Puhh, tänkte jag, babyn lever fortfarande - saved by nature. De allra första dagarna måste nämligen alla bäbisar fasta, eftersom mamman inte fått mjölk än, så än var ingen fara på taket.

Jag lyfte genast upp babyn och la den till bröstet, MEN, eftersom jag inte låtit babyn suga från första början, så hade brösten inte fattat galoppen och var obönhörligen tomma. Det fanns inte ens råmjölk längre, alla hormoner hade gett upp, och brösten hade återgått till arbetslöshet: Jag hade missat tåget!

Eller? Kunde man träna upp dem igen? Jag fortsatte desperat att försöka få babyn att suga. Sakta kom jag till nästa fasansfulla insikt: Babyn ville inte. Eller förstod inte? Babyns instinkt att suga hade försvunnit eftersom jag inte "hakat på" redan efter förlossningen.

Denna nya hemska information tog cirka två sekunder på sig att landa i mitt medvetande - ungefär som när man slår tån i tröskeln och hinner tänka "det där kommer att göra j*vligt ont" - det vill säga precis lagom tid för mig att börja resonera med mitt inre: Ok, ok, andas djupt. Inte bli hysterisk. Tänk isTÄLLEEEET! Nej, nej, lugn nu, get a grip, ruhe! Mjölkersättning? Och där - tog de två sekunderna slut: PAAAANIIIK! Var finns en affär där jag kan KÖPA MJÖLKERSÄTTNING???!!??? Här började jag rusa runt som en nackad höna, i cirklar på väg till ingenstans - och knappast till en affär.

... ända tills jag slogs av det oåterkalleliga: Om babyn inte längre har en längtan eller en överlevnadsinstinkt att suga, så skulle inte ens mjölkersättning på flaska fungera.

Jag tittade ned på den - än så länge - nöjda lilla varelsen som skrattade emot mig och tänkte: så fin, och så dödsdömd.

Vad betyder detta? Ska jag tolka det bokstavligt? Eller är det ett mer förtäckt budskap till mig? Är det Gud? Har jag cancer?

Eller är det mitt undermedvetna som påminner mig om att jag inte matat djuren. Eller deklarerat.
(Åhh nej, var är blanketten? Fortfarande försvunnen sedan påskstädningen!!!)

Varför kan man inte drömma bokstavstroget, så att man begriper vad Gud/samvetet/omvärldens intryck försöker berätta för en?

Förbipasserande: -Du, det är tjugo minus ute. Borde inte babyn ha mer än en omlott-tröja på sig?

Fröken Wallenberg är skör ibland. Hon funderar:
Vad bra att det här inte är ett riktigt inlägg, bara ett på låtsas i mitt eget huvud. Det känns skönt att liksom "träna" på skrivandet innan det är på allvar igen. Att känna efter: Hur är det att blogga egentligen? Är det farligt? Är jag lycklig? Förväntningarna kanske är för höga? Som om man haft "timeout" med en kärlek, och nu ska ses igen. Men man kan inte ses som vanligt, för saker och ting är inte längre som vanligt. Det ligger en timeout mellan kärleken och framtiden - och om framtiden vet man intet. Timeouten innebär att man börjar om på noll efteråt - eller skiljs åt. Och det som avgör vilket det blir är att man ska känna efter när man ses igen.

Vadå "känna efter"? Grrr. Bli bedömd handlar det om. Man blir synad som ett stycke boskap: "Hmm, mjölkar bra?" Eller som en tävlingshäst: "Hmm, fin form? Blank hårrem?" (Här skruvar man på sig, kröker nacken graciöst och trampar oroligt men fjädrande: "jag är drömhästen, minns du inte?")

-Kanske en provritt? kläcker den vedervärdige tävlingsryttaren ur sig till stallgubben.

("What??!!?? Du har varit fodervärd i ett halvår, du känner den här tävlingshästen!!!) Här sparkar man sårat bakut och siktar på det perfekta garnityret i det självgoda perfekta nyllet. Som den vane hästkarl han är parerar han snabbt, och skrattar lätt: "Oj, vilket humör hon har".

Stallgubben säger: -Du, det är en fin märr det här, det är synd och skam att en så bra tävlingshäst ska stå i regnet i den här leriga hagen. Det är inte rätt mot henne. Hon är tålig, men hon är ingen raggig ponny som klarar att gå ute året om. Hon behöver rykt och en varm box. Och hon har många fina tävlingsår framför sig, med rätt ägare.

Stoet sänker huvudet, fnyser lite och tänker sig den värsta frågan i hennes lilla smäckra huvud: "Har han ens plats i sitt stall? Står där en ny häst?"

Till slut kommer erbjudandet. Eller snarare domen: -Tja, jag har ju en ny tävlingshäst och vi är ett bra team, men jag gillar dig lilla sto. Jag kan ställa dig i ett annat stall. Ok, vi kanske inte ska tävla och så, jag litar liksom inte på dig, du är för svårhanterlig, men jag vill inte skiljas från dig.

- Den här? muttrar stallgubben. Svårhanterlig? Visst hon kräver sin man, men hon har ett hjärta av guld om man verkligen lär känna henne. Jag har faktiskt aldrig sett henne sparka förut, men jag tror inte att hon mår bra just nu. Som jag sa: Hon behöver komma in i värmen. Och hon behöver en ägare. Här kommer lite ryttare då och då som tar ut henne en sväng, men det här är en häst som behöver trygghet.

Tävlingsryttarens röst blir mildare när han vänder sig till stoet: - Min nya tävlingshäst är lite tråkig förstår du, och även om den är pålitlig och vinner priser så fattas något. Skulle vara kul att ha dig kvar. Vi kan ha fina naturupplevelser tillsammans, galoppera mot solnedgången, vara fria i sinnet. Det är ju det som är det riktiga livet, eller hur?

Stoet tittar frågande upp. Galoppera mot solnedgången? Åhh, hon vill inget hellre. Hennes muskler spänns i längtan och förväntan, hon dansar runt på lätta ben. Hon frustar, fylls med lycka och tittar upp på ryttaren. Jo, de har upplevt de fria vidderna tillsammans. De vackraste naturscenerier hon någonsin sett. Visst, han hade ryckt henne lite omilt i munnen ibland, men ingen hade fått henne att sträcka ut som han. Och inget hinder hade varit för högt. Men han hade gått för fort fram. Han tvingade henne till slut över hinder hon inte var mogen för, och till slut föll hon. Hon föll illa, och skadade benet. Efter det blev hon rädd. Hon började tvivla på sin egen förmåga. Men kanske tilliten fick sig en värre törn? Varför hade ryttaren pressat henne? Varför hade han inte varit aktsam, utan bara tänkt på resultat och sin egen framgång? Ryttaren hade också fått sig en tankeställare, och fastän han visste att detta var hans fel, så var han redan på väg bort. Tvivlen hade infunnit sig. Skulle hon efter detta kunna bli den oslagbara tävlingshäst han tänkt sig?

Stoet hade undrat över sitt eget värde och börjat vägra på hinder hon var osäker inför. Ryttaren visste inte vad han skulle göra. Stoet var inte halt längre, men något annat var fel och även om det inte var allvarligt, så hade han varken tålamod eller lust att ta hand om stoet medan detta andra läkte. Så han lämnade bort henne.

Och nu var han tillbaka! tänkte hon med glädje och hopp. Han hade saknat henne, och ville galoppera mot solnedgången. Vara fri, känna vinden mot panna och kinder, och låta den friska luften dansa i manen.

Men så med ens ... sänker hon huvudet igen.

En riktig tävlingshäst vill tävla. Hon vill träna hårt och ha ett tydligt mål framför sig. Annars kan hon inte njuta av den fria heden. Och hon vill stå i hans stall. Inget stall där han bara hälsar på när han får lust.

- Nå? manar tävlingsryttaren otåligt på. Hur blir det?

Stoet lägger öronen bakåt och hugger blixtsnabbt och instinktivt. Sedan kastar hon sig åt sidan och galopperar i full fart bortåt, så långt bort hon kan komma.

Men leran är förrädisk och plötsligt sjunker ena benet ned för djupt och hon knäar. Det smärtar till och hon faller. Hon blir liggande.

-Herregud! ropar Stallgubben förskräckt, och börjar oroligt skynda över åkern.

Ryttaren har sett vad som hänt men skakar bara ilsket på huvudet medan han håller sig om ena armen. Han grimaserar av smärta. "-Det där var droppen!" ryter han. "Du har fått din sista chans! Du kommer att gå till slakt!"

Det lilla stoet hör ryttarens bil starta och köra iväg.

Hon reser sig plågat och går långsamt stallgubben till mötes, lutar huvudet över hans axel och blundar. Hårt. Stallgubben suckar och stryker henne över nosryggen. - Så, så, vi ska hitta en stallplats åt dig. Oroa dig inte. Jag ska ordna något. Du är fin, inget ont ska hända dig.

Under flera månader kommer den välputsade ryttaren regelbundet tillbaka till inhägnaden och lockar på stoet. Men hon står längst bort i hagen med ryggen vänd, lerig och raggig, utan att reagera.

Tror han.

Detta är ett Ukraina-inlägg. Om du kan läsa detta har du hackat dig in i forna Sovjetunionens bloggdatabas. En missil är på väg till ditt hem.
Twenty seconds to critical mass ... nineteen seconds to critical mass ... eighteen seconds to ... (Nej, Joels Underbara! Det hjälper inte att springa ut från kollektivet i bara kalsonger och strumpor, den spårar efter mobilsignalerna ........................... som du har i kalsongerna. Ok, du slängde mobilen - och kalsongerna? Sorry den spårar också efter kemisk stridsgas - dina strumpor ..... ten seconds to critical mass ..............nine ........eight ...... seven ....... sixx ................ bye bye ........... : )

Jag vågar inte gå in på min blogg. Det var så länge sedan. Blivit blyg.

Man kanske inte känner varandra längre? Kanske bästisen leker med någon annan?

Kanske man kommer att bli retad? Som om det är första dagen i skolan efter att man haft en längre sjukdom, typ vattkoppor, influensan - eller en släng av lungcancer?

Är kraven högre när man varit borta ett tag? Måste man vara en mer spännande kamrat? Leka roligare lekar och vara mer åtråvärd? Har man klippt håret också? Ser man dum ut? Är man värd sin egen plats i världen?

Det måste komma något fantastiskt ur en nu när man hunnit vila ett tag. Eller? Man måste bräcka tidigare rekord, man måste hålla kvar de som har gillat en förut. Man får bara en chans till ett första intryck.

Ett första, ja, men vad är detta? Ett andra? Det måste väl ändå vara värre? I ett första intryck är allt över IG helt ok. Ingen känner en, ingen väntar sig något av en, ingen offentlig hängning. Bara ett tomt likgiltigt kommentarsfält. Men ett andra intryck. Uj uj. Nu måste man bevisa sig värdig sitt eget första intryck! Bäva! Kanske bättre att bara sjappa? Ta till flykten liksom.

Det måste vara hårt att vara artist. Tänk er en prisbelönt "känd över en natt"-artist som ger ut album nr 2. Vilken ågren. Att folk ens ger ut en ANDRA platta! Kan man inte gå direkt på nr 3?

Scenario, presskonferens:

Geniförklarad artist: - Album nr 2? Nä, det gavs ut i Ukraina för ett halvår sedan. Ja, visst. Toppade alla listor! Nä, bara specialutgåva. Ingen release i Sverige. Men nu kommer album 3.

Journalist: - Men är det inte lite tidigt att ge ut en "best of"? Särskilt när ingen av låtarna från album nr 2 finns med?

Skivbolagsrepresentant: - Inga fler frågor, The Artist has left the building!

Fundering:
4 getingar är ett fantastiskt resultat för en nykomling. Men om debuten fick hela 5 - är 4 dåligt då? Eller är det bra? Men det är ju inte lika bra. På något sätt är det ju ett misslyckande samtidigt. En faktisk nedgång.

Det här var inget riktigt inlägg. Det här räknas inte. Det riktiga kommer sen. Eller släpps i Ukraina.

Wallenberg funderar: Sno andras blogginlägg anonymt?

 ... ett foto här, en outfit där. Nån knäpp youtube-video kanske och ...

"Hur svårt kan det va?"

Nej, jag fick inga cd-skivor. He he he, hoppas inte blogg.se blev mailbombade av bloggare som ville begära ut sina cd-skivor ... (Fast å andra sidan, mailbombad är kanske att ta i när man betänker det blygsamma antalet läsare jag har. Men hellre några få trogna som gillar mig än ... ja ni vet ju vad jag tänker säga, så jag behöver inte ens säga det!)

Men inlägget var inte bara båg. Jag hade faktiskt mailkorrespondens med Ann-Louise. Ganska intressant faktiskt! När ni kommer in i läsningen har jag just frågat varför jag inte kan blogga vidare när andra kan det. Läs här ett utdrag. (Sista brevet är roligast):

From: [email protected]

Till: Fröken Wallenberg

Date: Mon, 31 Mar 2008 11:12:40 +0200

Hej,

Det är faktiskt helt omöjligt. Har de verkligen sina bloggar hos oss och kan du peka ut adresserna för mig?

Mvh

Ann-Louise

Från: Fröken Wallenberg
Skickat: den 31 mars 2008 21:05
Till: Ann-Louise Sjöström
Ämne: RE: SV: SV: Avstängd?

Bland annat dessa nedan har bloggat under helgen, medan jag inte ens kunnat kommentera dem.
Jag har inte kunnat kommentera sedan i torsdags tror jag.
 
 http://joelsunderbara.blogg.se/
 
http://jacobbengtsson.blogg.se/
 
http://vastertorp.blogg.se/

http://frauneumann.blogg.se/
 
Hoppas inte min publiceringssida på min blogg har råkat ut för något allvarligt
fel som inte har med flytten att göra?
 
/Orolig
                                                                                                                                                       
 

Grattis go-vänner, you hackers you!

Om man har en partner med stark utstrålning bör man genast skilja sig och därefter välja en partner med så kallad "lågstrålande" personlighet (även kallad "grå mus" alternativt "tv-sportsfanatiker", beroende på kön).

Övrig skadlig strålning:

Ögon som strålar

När något är i strålande skick

Att dra sitt strål till stacken

Carolas utstrålning sägs vara av en extra hälsovådlig sort.

-APRIL APRIL hela jordens befolkning!

Datorstrålning är 100 gånger farligare än solens strålar och ni har allihop hudcancer i fjärde stadiet (vi själva är friska eftersom vi redan visste om faran i april 2008).

Roligt att så många gick på vårt skämt om ofarlig persondatorstrålning för tio år sedan! Ja jisses, det hade ni nog inte väntat er! Att torra vetenskapsmän också kan "toka till det lite" ibland!

Kram, Forskarna.








Varning! Dessa lustigkurrar ligger också bakom artiklar som: Harmlös mobilstrålning, att tre glas vin för gravida är ofarligt, GI-dietens hälsobringande effekter samt att Elvis är död.
Rykten börjar nu gälla att även evolutionsteorin skapades under april månad ...
("skapades" = ofrivillig ordvits)

Eller åtminstone var det min tanke ...

... men jag känner mig lite orolig, för faktum är att efter varje långt datorpass så liksom stramar det i hyn.  Lite som efter ett solariebesök ungefär.

Tänk om mitt skoj var en profetia? Tänk om Gud skänkte mig sin röst? Är jag blott ett redskap i hans händer, och endast sanna ord kommer ur mina fingrar? Sanningens ord. Varningens ord?

Oj oj, stackars mig som har datorn som både hobby och arbetsplats. Tur att det är sommar snart så man kan vara ute i den friska naturen. Då ska jag svinga mig i lianen över Vinterviken och skaffa mig lite äkta solbränna.

NOT!

Forskare har kommit fram till att 8 timmars sittande vid en dataskärm ger dig en strålningsdos liknande den efter en hel dags solande nära ekvatorn, och man rekommenderar solskyddsfaktor 25 om man har ljus hy, vilket svenskar vanligtvis har. Men även personer med mer pigment såsom personer med medelhavspåbrå bör vara aktsamma.

Det förrädiska är att du inte märker att du blir bränd, eftersom det bara är en viss sorts strålar du utsetts för, alltså inte de som man blir "brun" av. Men dessa "osynliga" strålar är de farligaste, alltså de mest cancerogena.
Solskyddsfaktor när man sitter vid datorn, det är ju rena skämtet! Men det här är inte kul längre. Kan inte forskarna göra något?











Hej då blogg?

Jag har varit så arg i helgen att min ilska till slut neutraliserats - poff, allt försvann i ett rökmoln. Idag känner jag ingenting.

Jag pratar naturligtvis om BLOGGSERVER-FLYTTEN! Helgen då vi blogg.se:are inte kunnat blogga!

"Page not found" har haft oräkneliga sidvisningar den här helgen. Förmodligen ligger den nu  på "Aktiva listan".

Fröken Wallenberg tänkte i helgen: Varför dog inte alla bloggar på en gång? Är jag den enda som inte kunnat kommentera eller blogga på hela helgen? Det kanske inte ens är flytten? Det är jag. Jag har klantat mig på något sätt. Jag har missat i instruktionerna.

Till min fasa såg jag att alla andra kunde blogga i söndags, vissa även i lördags.

Fröken Wallenberg:  Ok, jag visste det, jag har förlorat min blogg, nej värre: Jag har dödat min blogg. Det stod att man kunde det. Vad har jag för mailadress? Det var något med mailadressen, eller? Min blogg klarade inte flytten därför att jag gjort fel. Nej snarare nonchalant tänkt," ja ja, det där löser sig nog".

Timmarna gick, dagarna gick. Min blogg låg där så snällt och var läsbar, men jag kunde inte nå den. Det var som att se en älskad närstående ligga i respirator. Bröstkorgen hävs och sänks, men man kan ingenting göra, och sedan kommer doktorn med orden: "Tyvärr, fröken Wallenberg, hjärnan uppvisar inga tecken på aktivitet längre. Ska vi stänga av maskinen?"

Fröken Wallenberg tänkte: Min blogg är hjärndöd. Jag har dödat min blogg på grund av inkompetens eller ovilja att följa instruktioner. Det är ju som att strunta i att hämta receptet när babyn är sjuk. Herregud ...!

Varför skaffade jag en blogg när jag inte ens kan ta hand om den? Men alla andra verkar ju klara av skötseln så fint. Till och med pubertets-modebloggarna skriver helt lugnt: "Oj, oj, vad det har varit svårt att komma in på bloggen idag, det är för flyttens skull". Hur tusan vet dom det? Har de ett självförtroende orubbligt som en sten? Hur vet dom att det är flyttens fel och inte deras eget? De kanske har fått virus? Eller så har en sladd därbak ramlat ur? Eller så har de inte betalt interneträkningen? Eller så har en terrorist kapat hela datorn och om man inte surfar in på livsfarligt territorium så tänker terroristen långsamt döda alla passagerarna. Först ut blir Microsoft Windows, sedan Adobe Photoshop (det är ok, ingen jag känner), och sedan mailprogrammen.

Sist ut blir förstås Internet explorer, och utan honom störtar vi allihop, så det blir ju automatiskt slutet för oss andra. Hej då, lilla Creative Zen Micro, adjö Adobe Shockwave Player och Inter Actual Player. Jag fick aldrig en chans att lära känna er. Men vi ses i en annan värld, bättre än den här?

Cd-skivor i present

Förstår blogg.se vad en sådan här sak kan göra med självförtroendet hos en person som inte ens har erfarenhet av att olagligt ladda ner musik eller installera ett nytt virusprogram i sin dator!!??!!

Jag har mailbombat blogg.se-supporten hela helgen, den där Ann-Louise och några till. Jag har skällt, förtvivlat och härjat med dem. Till och med hotat (det brukar fungera om man heter Wallenberg!) Och så alldeles nyss damp det ned ett brev i min brevlåda:

Fröken Wallenberg, vi är hemskt ledsna för det inträffade. Vi är medvetna om att vissa bloggar varit nedstängda längre tid än andra, och som en kompensation skickar vi en presentcheck på cd-skivor som går att lösa in på Åhlénsvaruhusen eller Megastore.

Med vänlig hälsning, Ann-Louise Sjöström

JIPPI!!!!

(He he, det lönar sig att vara arg och klaga. Blogg.se, - allt är förlåtet!)

Har ni andra också fått cd-skivor?

Ps. Vilket antiklimax det var idag att bara spatsera rakt in i sin blogg som om allting var som vanligt! Vad hände med "inloggningsuppgifter" och "bekräftelser" hit och dit som man skulle få via mail? Varför fick blogg.se alltihop att verka så svårt? Alla nervösa "jag kommer att förlora min blogg" eller "jag kommer att klanta mig och inte ens förstå instruktionerna" ... bla bla bla. Det hade jag sluppit om de bara sagt: Mellan dessa datum kommer bloggen att vara stängd, vänligen återkom på tisdag. Inga tomma hot, inga värdelösa intruktioner.

Detta har varit psykiskt lidande av grövsta sort ... det får nog bli några avslappningsskivor, tror jag.

"Page not found", he he he. I helgen var det där fabrikanterna skulle lagt in sin reklam. Om de varit lite förutseende ...