Ett andra intryck
Jag vågar inte gå in på min blogg. Det var så länge sedan. Blivit blyg.
Man kanske inte känner varandra längre? Kanske bästisen leker med någon annan?
Kanske man kommer att bli retad? Som om det är första dagen i skolan efter att man haft en längre sjukdom, typ vattkoppor, influensan - eller en släng av lungcancer?
Är kraven högre när man varit borta ett tag? Måste man vara en mer spännande kamrat? Leka roligare lekar och vara mer åtråvärd? Har man klippt håret också? Ser man dum ut? Är man värd sin egen plats i världen?
Det måste komma något fantastiskt ur en nu när man hunnit vila ett tag. Eller? Man måste bräcka tidigare rekord, man måste hålla kvar de som har gillat en förut. Man får bara en chans till ett första intryck.
Ett första, ja, men vad är detta? Ett andra? Det måste väl ändå vara värre? I ett första intryck är allt över IG helt ok. Ingen känner en, ingen väntar sig något av en, ingen offentlig hängning. Bara ett tomt likgiltigt kommentarsfält. Men ett andra intryck. Uj uj. Nu måste man bevisa sig värdig sitt eget första intryck! Bäva! Kanske bättre att bara sjappa? Ta till flykten liksom.
Det måste vara hårt att vara artist. Tänk er en prisbelönt "känd över en natt"-artist som ger ut album nr 2. Vilken ågren. Att folk ens ger ut en ANDRA platta! Kan man inte gå direkt på nr 3?
Scenario, presskonferens:
Geniförklarad artist: - Album nr 2? Nä, det gavs ut i Ukraina för ett halvår sedan. Ja, visst. Toppade alla listor! Nä, bara specialutgåva. Ingen release i Sverige. Men nu kommer album 3.
Journalist: - Men är det inte lite tidigt att ge ut en "best of"? Särskilt när ingen av låtarna från album nr 2 finns med?
Skivbolagsrepresentant: - Inga fler frågor, The Artist has left the building!
Fundering:
4 getingar är ett fantastiskt resultat för en nykomling. Men om debuten fick hela 5 - är 4 dåligt då? Eller är det bra? Men det är ju inte lika bra. På något sätt är det ju ett misslyckande samtidigt. En faktisk nedgång.
Det här var inget riktigt inlägg. Det här räknas inte. Det riktiga kommer sen. Eller släpps i Ukraina.
Intressant inlägg, även om du inte anser det vara riktigt. Det är tur att man inte behöver vara artist som bloggskribent antar jag.
Jag välkomnar dig helt utan prestationskrav. Min blogg verkar vara på nedgång just nu, så jag antar att din blotta närvaro på blogg.se-servern kommer att värma.
...jag tror nog att du har kvar dina läsare.
Vi fem som inte modebloggar håller hårt om varandra!
Och det är ju prestationsångesten med bloggandet som är hela iden. Och kommentars-drogen...
Jag har räknat dagarna. Jag har räknat timmarna. Jag har skrivit ut hela ditt bloggarkiv och läst med ficklampa under täcket, baklänges och framlänges, jag har vankat av och an, jag har inte kunnat äta, inte sova...allt i väntan på din återkomst i bloggosfären.
Och vad händer? Jag blir jättebesviken. Borta är lystern, borta är humorn, tankeskärpan och briljansen. "Fröken Wallenberg levererar helt enkelt inte på denna uppföljare."
Närå. Du har klarat 4 getingar. Applåder och sånt.
För att undvika eventuell besvikelse, Fröken Wallenberg, så tänkte jag tala om att samtliga aprilgig blott är 5 minuter i längd.
Längre gig dyker väl upp längre fram hoppas jag.
Av respekt för disskusionen i senaste inlägg kommenterar jag här nere istället: En toalett har två funktioner:
1: Där släpper man på trycket och blir således lugn
2: Man slipper gnälliga kvinnor som snackar om t.ex. att man ska dricka te med dom i flanellsoffan. Toaletten är det enda stället där man får vara ifred eftersom kvinnorna räds stanken..
toaletten är således en underbar plats att sitta och vila, sluta ögonen och bara ta det lungt...
Jag hade tänkt skriva "Att som tjuren ferdinand, slappna av, och lukta på blommorna", men ja... lukten är väl sådär... ;D
