Fröken Wallenberg är arg igen

Jag är så förbannad. Har just  - av misstag - sett filmen Den siste samurajen, för att jag tog fel på dag i tidningen. Romantisk komedi, trodde jag. Det blev mass-slakt. Död. Mord. krig å våld.
Vacker film, säger någon. Ha!
Det finns inget vackert eller glamoröst med att dö en så meningslös död som på ett slagfält. Hur många skitfilmer på temat som Hollywood än spottar ur sig.

Alltså, vad är det med karlar som alltid ska ha ihjäl varandra? Och oss för den delen. I alla tider. över hela världen.
Det börjar redan på dagis med stryk.  Sedan fortsätter det i skolan med stryk, eller andra utstuderade metoder. Och efter det blir det våldtäkter, hustrumisshandel, hedersmord, rånmord, och krig mot andra medbröder ute i världen. Medan kvinnorna förtvivlat ser på.
 
Till vilken nytta? För att man är oense?

Jag tycker vi gör så här. Så fort man är oense i ett land, så delas det landet mitt itu. Blir man oense igen, så delas landet en gång till. Och en gång till. Och blir städerna oense, så delas de och så vidare. Till slut är vi nere i en villa per karl. Och blir han då fortfarande oense, med sin granne till exempel, så vänder han andra kinden till och förklarar sig som tjänare till sin granne.

För en sak är klar, liv är heligt. Och kommer alla män hela tiden vända andra kinden till, dela med sig och ge upp, så kommer det till slut inte att finnas hat och hämndlystnad. För vad är det för vits med att sparka in en öppen dörr?

Och för säkerhetsskull: förstör inte vapnen, lämna dem till kvinnorna. De kommer att använda dem endast i nödfall och för goda syften. Inte för att girigt ta sin grannes hus, ha en större bit land än de behöver för att mätta sina barn, eller för att skaffa sig makt och kräva felaktig respekt av andra kvinnor. Kvinnan kommer endast, och som sista utväg, att använda vapen för att försvara sig och sina barn - mot de sista män som inte lärt sig att vända andra kinden till.