Fröken Wallenberg är arg igen

*Wallenberg har gjort ett litet juryexperiment.  Resultat längre ned.

Känner mig lite överproppmätt på mina modebloggsinlägg nu. Skönt att det är Schlagerlördag! Äntligen dags för musik (=?)

Jag har en schlagertidning. Expressen gav ut den innan första deltävlingen ens gått av stapeln.

På framsidan har nio av de 32 artisterna fått äran att stoltsera med sina fejs: Vinnarna.

Eller ... det kan det ju inte vara? Är det Saida som tryckt framsidan?

Nu ska vi se, 9 bilder. ... 1, 2, 3 ... 7 av 9 bilder är vinnare! Inte illa Expressen, när ni hade hela 32 bidrag att gissa mellan! Men, det fanns 9 bilder ... två bidrag som Expressen gissat som vinnare men som inte höll, vilka kan de vara?

Den ena är på FACE-84. Vilka är dom? Kommer inte ihåg att jag sett något sånt bidrag. Hmm, skumt. Den sista bilden är på ... he he ... Carola! (Och Andreas).

Tre bidrag var alltså bättre än Carola men helt otippade av Expressen. Vilka då? Jag minns inte. Måste bläddra i tidningen ...

Aha! Just det. Glada frejdiga Frida slog ut Carola. Och Nordman (som petade fina Tapper-balladen, Grrr) och till sist - Disco-bröderna Rongedal! Hur kunde jag glömma dem? De är ju mina favoriter ikväll! Det tycker jag sätter ribban för ikväll. När man inte ens minns sin favorit, då är utbudet illa.

Regler:

Wallenberg sitter naturligtvis i jurun. Jag har inte lyssnat på låtarna mer än på deltävlingarna i TV. Det är så det ska vara. Det heter ju Schlager, som kommer av tyskans schläger. Alltså att slå. En schlagerlåt ska slå vid första lyssningen, en trallvänlig slagdänga, allt annat går bort. Om jag inte nynnar på den resten av veckan är det hej då! Betyget "lika kass som Carolas" betyder en låt som varken har en text eller en melodi man minns efteråt, (eller ens medan man hör bidraget):

Schlägers. I år har det varit uselt med den varan. USELT! Ibland kan en låt vara en slagdänga fast man inte gillar den. Man nynnar helt enkelt på den fast man inte vill. Fast man till och med blir illamående av den. En sådan var Christer Sjögrens bidrag. Jobbigt, sa Bill. Lobbat, sa Bull.

Domare Wallenbergs kriterier:

1) Schläger-kvalitet 2) Röst 3) kläder 4) Artistens personlighet 5) artistens utstrålning och symbios med låten.

Allt som allt fem Wallenberg (W-poäng) att plocka hem, och artisterna bedöms på grundval av delfinalerna (eftersom det är eftermiddag och jag inte sett kvällens final än). Bidragets potential i Eurovision är ovidkommande, här är det vad man gillar som gäller, annars börjar det lukta lobbing, ekonomisk vinning och en massa sk*t som inte har med musik och artisteri att göra.

Startfältet:

1. Hero - Charlotte Perrelli  W

Lika kass låt som Carolas, Proffsig men opersonlig röst, fnaskkläder, stelt botoxansikte samt transvestit smink, verkar dock rar och inte alls carolatillgjord. Passar inte för sin låt.
 
2. That Is Where I'll Go - Sibel    W W

Får inget grepp om låten, den till skyarna upphöjda rösten är orutinerat sur än, för blek färg på klänning samt ytterligare försvårande omständighet: konstig strokevarning på högeröga å ansiktshalva i första omgångarna (sminket?) Personlighet helt ok. Passar för sin låt.
 
3. Just A Minute - Rongedal   W W W W

Schläger, osäkra röster i verserna, kul röda kavajer, trevliga ödmjuka backroundsingers, perfekta för låten och ett plus rent visuellt att de är tvillingar!  
 
4. Hur svårt kan det va? - Linda Bengtzing   W W W W W

Schläger, rösten levererar, byt inte klädsel för guds skull (= vinnarklädsel!), Rar och kul tjej. Perfekt för sin låt!

5.  I Love Europe - Christer Sjögren   W W W W W

Schläger, en säker djupt manlig och avslappnad röst - ett superproffs, en ok klädsel tror jag (minns ej, men det är ett gott tecken!), genomsympatisk utsrålning, Ehh, jo han passar väl för låten. Hellre detta än dansband ...
 
6. Thank You - Amy Diamond   W W

Lika kass låt som Carolas, ok då - röstpoäng men bara på gamla meriter (låten låter henne inte briljera), trist klädsel i färg som gör henne blek, rar harmlös ung tjej, passar inte för låten eftersom hon hade kunnat VINNA med en bättre låt vilket hon knappast gör ikväll.
  
7. Empty Room -  Sanna Nielsen   W W W

Schläger, proffröst, hade hon klädsel? Rar men lite tråkig personlighet =tyvärr poängavdrag, dock perfekt för låten (eller snarare: den här låten är bättre än vad hon någonsin gjort förut, den är hennes karriärlyft.
  
8. I lågornas sken - Nordman   W W W

Kanske inte Lika kass låt som Carolas (ok försök till budskap, kanske ok melodi också?) men här finns inga mellanting så kass får det bli, inget fel på rösten - han kan sin grej, klädsel ok tror jag (för genren), knarkarpersonlighet på sångaren eller hur var det? (Blir minus), men passar för låten ( blir plus).
  
9.  Upp o hoppa - Frida feat. Headline   W W W W W

Schläger, byt inte klädsel för guds skull (= vinnarklädsel!), Härliga röster, härliga personligheter, perfekta för låten.

10. Lay Your Love On Me - BWO   W W W

(Nästan-) Lika kass låt som Carolas (de brukar kunna bättre, även om jag alltid kommer att tycka att genren är motbjudande) , Klädsel ful men kul  - poäng alltså, personlighet ja - men otäck=poäng, att denna låt passar dem är givet.
 

Hur svårt kan det va?
... att sitta i jurun. Enligt denna poängsättning håller jag alltså på Bengtzing, Christer Sjögren och uppåhoppa-Frida. Men det gör jag ju inte. Jag gillar ju Rongedal bäst. Det är faktiskt den enda låten jag gillar. Hmmm, poängsättning suger. Helt icke tillförlitligt. 

Och dessutom ser det ut som om jag gillar BWO lika bra som Sanna Nielsens fina ballad - aha ha ha säger jag bara. Not in a million years! Jag avskyr BWO!!!!  BWO hade inte ens tagit sig vidare till de första tusen låtarna om jag sprättat kuvert på SVT. Men det är ju inte så det går till (se mitt tidigare inlägg "schlagerkväll extra allt").

Dessa fem kan jag leva med som vinnare.

Röda kavajerna

Bengtzing

Christer Sjögren

Sanna Nielsens tomma rum

Gladpillret energi-Frida

De andra suger och kan gå hem. Hur trevliga ni än är.

Christer Sjögren = Ok, jag förstår vad ni tänker. Men det är endast för att jag är nyfiken på hur Europa skulle ta emot den, he he. Och för att den är en rolig parodi på sig själv.

Dessa fem hade jag velat ha i final istället för de som suger och kan gå hem:

Calaisa  - med boybandsmörlåt (kan INTE motstå sådant)

Patrik Isaksson - visserligen sämre än hans personbästa

Caracola - gillar svängiga Sunkists! (Blir törstig nu)

Sussie Tapper  - med vinnarballad

Brandur - med oemotståndlig ballad. (Nu tänker ni: "Va, vem var det?" Och det är så det blir när bra men okända bidrag inte ens får en Andra Chans. Men han kunde ha blivit Sveriges Johnny Logan.)

Lasse Lindh - också bortglömd, med viskande singersongwriting-feeling. Kanske inte melodifestival direkt, men intressant på något sätt. Säkert radiokarriär. Och hade gjort Globen lite mer "hela kostcirkeln".

Reserver:

Niklas Strömstedt - visserligen sämre än hans personbästa

Balkanballad - med ett minus: jag förstod inte ett ord. Men med ett plus: jag förstod inte ett ord.

Rent-Therésè - med Enya-feeling. Dock inte helt utvecklad röst för det än.

Fronda - jag råkade prata sönder hans bidrag. Tror jag hade behövt lyssna på texten.

Resultat: Det finns 16 bidrag jag inte avskyr. Vilket är hälften av de 32 tävlande bidragen. Ganska bra resultat för att vara ett år där jag först tyckte att allt sög.