Det var en gång en Wallenberg, en tysk och en fransk ...
(Fröken Wallenbergs röster i huvudet: "En fransk"? Mäh, så kan man ju inte säga grammatiskt? Håll tyst, och låt mig berätta! Näe, du får banne mej inte skriva så! Jamen, så sa man när man var liten! Ja, men nu är du redaktör på ett bokförlag! Och? Du är vuxen nu! Näe, det är jag inte. Skärp dig! Jag vill inte! Då får du inte blogga, bestämmer jag! Men, guuud vad taskigt! Skriv ordentligt då! Ja, ja ...
Nytt försök: - Det var en gång en Wallenberg, en tysk och en fransman. (Gud, vad torrt det där lät. Hela fokus hamnar på fel ställe, liksom. Man kommer ju inte i stämning. Ungefär som på julafton, och man sitter och retar sig på årets julvärd, och ingen julstämning infinner sig för att man saknar Arne Weise. Man hör inte ens vad personen säger, för att den har en o-julig röst, och bara för det så blir man sur och går ut i köket, och när man kommer tillbaka så har man missat första numret på Kalle Anka-timmen. Röst två: Men herregud, berätta historien nu! Jag vägrar säga "fransman!" Sluta fåna dig. Om du är duktig så kan du få ringa dina kompisar på Språkrådet sen! Får jag!?! Ja, om du jobbar på duktigt sen. Ok!)
Tredje försöket: - Det var en gång en Wallenberg, en tysk ... och ett franskabröd, hi hi. (-Ok, nu loggar du UT! Nej, förlåt, jag SKA skärpa mig! Ok.)
Fjärde försöket: - Det var en gång en Wallenberg, en tysk och en fransman portugis. (Ha!)
De var mycket trötta efter en lång periods hårt arbetande ...
Tysken: Det är synd om mig. Mitt glas är bara halvfullt.
Portugisen: Mitt är bara halvtomt!
Wallenberg: Har ni fått glas ... ?
Det är alltid syndast om mig i hela världen.
(Rätta till det där! Näe. Men skärp dig nu! Näe, ha ha! Du får inte blogga då! Det har jag redan gjort! Syndast, syndast , syndast ... k*ften! Syyyyyndassst. Nä nu, jag ska mörda ... hjääääälp ................... -------------- )
Jag känner sympati. En tysk, en portugis och ingen bjöd. Djäkligt snålt av dem.
Jag har två mer eller mindre bra råd, döm själv. De kanske är självklara, men jag säger dem ändå.
Du behöver finna en sund balans mellan arbete och vila. Exempelvis kan du bestämma en återkommande veckodag när du är ledig och fri att göra vad du vill. Strunta då i såväl arbete, som blogg och hemarbete. Klarar du det? De andra dagarna kan du jobba tämligen hårt. Jag har testat detta med gott resultat, för om man vet att man har åtminstone en dag med vila (eller något roligt, vad man känner för) kan man nog minska stresskänslan de övriga dagarna.
Dessutom är regelbunden motion bra. Helst en aning ansträngande för då skapar kroppen endorfiner, vilket känns positivt. (Somliga blir tillochmed träningsberoende, men jag tror inte att risken är så stor.) Annars kan en enkel promenad vara skönt det med.
Ta väl hand om dig!
HAHAHHAHAHA..åh din humor är så underbar! jag får lite nemikänsla av det där att bråka i sitt eget huvud hahaa
Rysken, norsken och torsken var det väl?
Skönt att läsa att någon mer än jag är språkskadad.
Även om det bara tycks vara dina demoner som är det.
http://valier.se/?p=84
Jag började skriva om arga fröknar, men fastnade i språk-klägg. Amen.
Jonas Gunnarsson (aha, är det så du heter i förnamn!): ja, visst var det snålt av dem! Och vilken bortskämd inställning, de hade ju både glas och dryck däri!
Tack för din omtanke, jag blev alldeles rörd då när jag satt mitt i eländet och försökte överleva, och läste bland annat dina kommentarer. Det var dom som tog mig igenom det hela. Kram!
Ps. Jag har i helgen både promenerat, lyssnat på två konserter och varit på en musikal. Känner mig stärkt. Har också sovit en del. : )
Fint. Vem som helst blir vimsig av för lite sömn.
Igår hörde jag en fågelkonsert av koltrastar i intilliggande skogsparti. Det var riktigt fint väder, men fortfarande lite kyligt. Det är nog bara Alexander Bard och några till som går med shorts så här års. För en gångs skull blev jag inte lurad på första april, men å andra sidan läste jag inga nyheter igår, inte ens din blogg.
What the fuck?! av två anledningar...
är du redaktör för ett bokförlag? Det ska jag onekligen komma ihåg och använda som grov utpressning när jag skriver min "världens bästa bok"-bok någon gång i framtiden...
Detta betyder ju att jag nu borde kunna lista ut vem du är om jag bara söker upp de 50 största bokförlagen samt kollar redaktörer.. mycket spännande.. ska bara hitta en dag i agendan när jag har två timmar över...
Dessutom.. hmm.. du har alltså multipla personligheter.. jag med.
Jag heter Kurt, Skurt och Joel.. Kurt och Skurt är smått intresserade av homoerotisk motorporr, således har dom ett rätt udda förhållande och jag kan ibland se märklig ut när jag kramar om mig själv...
