Kom just att tänka på vad jag drömde i natt.
Jag drömde att jag vaknade, reste mig upp ur sängen och började gå mot köket. På vägen passerar jag hallen och där ligger en jättestor blå Ikea-kasse med tvätt i. Huhh? Var kom den ifrån? Jag har inte tvättat. Eller har jag det? Kanske igår kväll, och glömt bort det? Men hur kom kassen hit, jag har inte placerat den där? Iskyla sprider sig i kroppen ...
... det betyder ju -att någon annan kommit upp med min tvätt, och att min dörr varit olåst hela natten!!!!!!!!
Kallsvetten bryter fram ... inte för att min dörr varit olåst, och en mördare kunde ha smugit sig in, utan för att detta inte är ett hem längre. Det kan inte ens kallas lägenhet. Snarare O-lägenhet. Och en olägenhet var det verkligen om nu någon granne - just idag - ställt in min glömda tvätt och sssssSETT ELÄNDET!
Jag vet inte ens vem det är. Åhh, herregud, förlåt mig för mina synder. Ska jag nu behöva skämmas inför hela fastigheten?
Hmmm, vad är det som hänger på dörren? En kasse?
(Tittar i kassen)
Konstigt, ett paket. Med mitt namn på. Grattis på födelsedagen? Oj, jag har visst glömt att jag fyller år också (är det redan november? Jaha.)
... men vem är det ifrån???? VEM HAR MER SETT MIN LÄGENHET IDAG PÅ MORGONEN?!!??!! *Bankande hjärta*
... åhh, skönt, det är bara från väninna L. Hon känner mig.
River upp paketet ... konstigt. En massa smutsiga och trasiga gosedjur från min mammas källare? Dom har jag inte önskat mig. Varför tror L att jag vill ha dom?
Då vaknar jag. Tänker: Puuuh, vilken mardröm, måste verkligen städa ikväll, ha ha, vad knäpp jag är ... så stressad är jag ju inte att jag inte vet vilken årstid det är ens ... klart jag vet vilken månad det är. Eller? Jag går lite oroligt ut i hallen. Inte för att jag tror att den blå Ikeakassen står där. Men för säkerhetsskull. Det gör den så klart inte. Och ingen kasse på dörrhandtaget. Det är ju mars, inte november. Lättnad.
... istället ligger en lapp på dörrmattan: "Hej Fröken Wallenberg, din katt M har visst varit ute hela natten, och verkade så frusen så jag ringde på din dörr, men när du inte svarade så kände jag försiktigt på handtaget och eftersom det var öppet så släppte jag in henne.
Hoppas det inte gjorde något. / Kram, Snygg Granne L
Självmord.
Vet inte riktigt hur jag fann din Blogg, störtade in i den på nått sätt.
En sån panik, måste ju låsa efter dig ;)
Man vet aldrig vilka som smyger in annars.
Vad läskigt! Söt lapp dock.
Oj kära fröken Wallenberg!!
Börja låta illa detta! Hur mår fiskarna? Å katten??!
En sak att dricka knäckebröd med vatten men dina drömmar börjar verka mäkta oroväckande!!
Fortsätter det så här så kommer du sitta å sortera dina SSRI-preparat i parallella rader samt brum-sjunga temat ur zorro på
dagarna istället för att leverera oss inlägg av intellektuell världsklass!
Håll ut!
